​Miljöpolitikerna får hemläxa: Lösningarna borde vara mer positiva

- Miljöpolitiken måste ha fler möjlighets-berättelser inte straff och ångest. Utmaningen är att omvandla våra nuvarande synsätt. När vi ser kopplingarna mellan miljöpolitik och export kommer det att hända saker. Det finns inte på kartan att försöka sälja cement eller stål som inte är miljöneutral om 20 år, säger Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige.

I panelen medverkade även Klas Eklund, Senior Economist, Karin Stenmar, hållbarhetschef Folksamgruppen samt Günther Mårder, vd Företagarna. Moderator var Lotta Dinkelspiel, redaktionschef på Affärsvärlden.

Panelen diskuterade trendskiftet i attityder att miljöprodukter som konsumeras, till exempel solceller, uppfattas mer statusfyllt än kanske en ny bensindriven bil. Sverige tycks också ha för lite konsumtion av det som vi anser viktigast, som sjukvård och skola. Överkonsumtionen gäller det som allmänt uppfattas som mindre viktigt.

- Vi som enskilda människor är aldrig nöjda egentligen, men mer konsumtion leder inte till långsiktigt välbefinnande. Medborgarnas välbefinnande borde därför vara ett accepterat mått som mäter hur bra ett samhälle verkligen är. Stoltheten inför sina egna barn och barn-barn att skapa något hållbart för dem att ärva är viktigt för många företagare. Den drivkraften finns nog i de flesta av oss, säger Günther Mårder.

Staten och näringslivet tillsammans har stora gemensamma ansvar. Den svenska modellen av blandekonomi är en bra grund i en sådan tillväxt- och miljövänligare ekonomi där vissa uppgifter organiseras av det offentliga och andra uppgifter av privata eller kooperativa aktörer.

- Problemet är inte brist på nya teknologier utan politisk vilja att ändra medborgarnas beteenden. Vi behöver kraftigt ökade inkomster för världens mest fattiga och för stora investeringar i infrastruktur, säger Klas Eklund.

- Fler modeller som mäter miljöpåverkan och produktivitet underlättar omställning av näringslivet och medborgarnas beteenden. Tidsaspekten är avgörande, vi har nått till vägskäl där vi måste välja, säger Karin Stenmar.