IFRS 9 – Bankerna bör förbereda sig för konsekvenserna!

I syfte att hjälpa banker att förstå hur IFRS 9 kommer att påverka kapitalsituationen ur ett regulatoriskt perspektiv har Deloitte publicerat artikeln A Drain on Resources -  The Impact of IFRS 9 on Banking Sector Regulatory Capital. Artikeln ger en grundlig genomgång av vilka konsekvenser IFRS 9 kan ge på hela banksektorn. Nedan sammanfattars de centrala delarna i artikeln. 

Här kan du läsa och ladda ner artikeln i sin helhet (pdf) > 

Vad är IFRS 9?

IFRS 9 är en central del i det reformpaket som skapats av International Accounting Standards Board (IASB). Reformpaketet är en följd av den senaste globala finanskrisen och omfattar bestämmelser om hur banker ska klassificera sina finansiella tillgångar och skulder i redovisningen. En annan central del i IFRS 9 är fundamentala förändringar i nedskrivningsreglerna.

Standarden träder i kraft i januari 2018 och kräver att banker redovisar nedskrivningsbehov tidigare och estimerar förväntade förluster för en större del av tillgångarna. Nedskrivningar är ett av de största hindren för lönsamhet i den finansiella sektorn och fyra femtedelar av bankerna i EU förväntar sig att deras nedskrivningar kommer att öka i och med införandet av standarden.

Varför kommer nedskrivningarna att öka för många banker?

Det finns tre huvudsakliga faktorer som kommer att innebära att nedskrivningarna ökar. För det första kommer bankerna att behöva beräkna den löptidsbaserade förväntade kreditförlusten för exponeringar som har minskat i kreditvärdighet men ännu inte inneburit en förlust.

För det andra innebär IFRS 9 att banker måste beräkna framtida förluster på outnyttjade åtaganden, vilket avspeglar tendensen hos kunderna att utnyttja beviljade kreditlimiter och bankens förmåga att hantera problemengagemang.

För det tredje förväntas banker utveckla sannolikhetsvägda skattningar av förluster för en rad makroekonomiska scenarier. Detta kommer i många fall att resultera i en mer konservativ syn på nedskrivningar.

Vilken är effekten på det lagstadgade kapitalkravet?

Regulatoriskt kapital drivs av utdelningar och vinster, varav de senare innehåller förändringar i nedskrivningar av kreditengagemang. Detta innebär således att nedskrivningar har en negativ effekt på kapitaltäckningen.

En ökning av nedskrivningarna ökar oundvikligen kapitalkravet för banker som använder schablonmetoden för kreditrisk. Resultatet är inte lika tydligt för de banker som använder sig av en intern metod för riskklassificering (IRK), vilket återspeglar förhållandet mellan nedskrivningar och IRK. Trots detta förväntas ett av resultaten av implementeringen av IFRS 9 vara att de flesta banker lider av väsentlig kapitalbrist.

Hur bankerna kommer att påverkas från dag ett och framåt beror på den enskilda bankens riskprofil, regulatoriska tillstånd och redovisningsprinciper samt av rådande ekonomiska förhållanden. Banker som använder sig av schablonmetoden förväntas i genomsnitt drabbas dubbelt så hårt som de som använder sig av en intern metod för riskklassificering. Dock förväntar man sig stora variationer inom branschen.

Vad betyder detta för investerare?

Kapitalbuffertarna kommer att minska för många långivare, speciellt de systemviktiga. Banker som inte uppfyller vissa krav kommer att ställas inför restriktioner för utdelningar, vissa skuld-kuponger, personalbonusar och diskretionära pensionsförmåner. IFRS 9 kommer troligtvis att göra det svårare för vissa banker för att upprätthålla lämpliga buffertar och göra diskretionära betalningar.

Kommer det ske regulatoriska förändringar som ett svar på IFRS 9?

Per november 2016 förväntas tillsynsmyndigheter fortfarande att ta ställning till kopplingen mellan IFRS 9 och övriga regulatoriska krav. I synnerhet ligger de tidshorisonter som används för redovisningen och för beräkningen av kapitalkravet inte i linje med varandra. Även överensstämmelsen mellan nedskrivningar baserat på IFRS 9 och regulatoriska kapitalkomponenter (dvs. specifika och generella kreditriskjusteringar) är fortfarande oklar.
Baselkommittén (BCBS) publicerade nyligen en konsultation som beskriver några möjliga alternativ. Denna omfattar en eventuell utfasning av de effekter som IFRS 9 har på kapitalet, vilket skulle innebära en lättnad för vissa banker. Ett annat område som diskuterats är införandet av regler för regulatoriska förväntade förluster. Detta är något som ytterligare skulle kunna påverka resurser i vissa banker som använder sig av schablonmetoden.

Hur bör banker förbereda sig för påverkan av IFRS 9 på kapitalet?

Artikeln som publicerats av Deloitte innefattar två rekommendationer till de som omfattas av IFRS 9. Först det första rekommenderas bankerna genomföra en rättvis och öppen bedömning av potentiella konsekvenser som IFRS 9 kommer att medföra samt i vissa fall även utvärdera hur det regulatoriska kapitalet kommer att påverkas. För det andra rekommenderas bankerna avsätta resurser för att integrera IFRS 9- modellering med stresstester och därmed även potentiellt utnyttja synergieffekter med IRK modellering.

Detta innebär en potentiell fördel för långivare. Om förlustmodellering blir normen för alla typer av banker oberoende storlek, kommer det att innebära större synergier mellan nedskrivning, kapitalanalyser och stresstester. Samtidigt har det från en del tillsynsmyndigheter framkommit önskemål om att bredda omfattningen av interna metoder för riskklassificering, eventuellt lätta kapitalkraven och hjälpa bankerna att utveckla en bättre förståelse för sin riskprofil.

Hur jobbar Deloitte med detta område?

Inom Deloittes affärsområden Audit och Risk Advisory utgör arbetet att stödja kunder i deras övergång till IFRS 9 ett fokusområde. Arbetet innefattar allt från stöd till mindre aktörer och nästa generationens långivare till globala systemviktiga banker. Centrala delar inom detta område är bland annat hur IFRS 9 påverkar det lagstadgade kapitalkravet och och stresstester.