Artikel

Redovisning av förväntade kreditförluster mot bakgrund av COVID-19

Aktuella överväganden för långivare och banker

I den här artikeln sammanfattar vi ett antal redovisningsmässiga överväganden som bör beaktas vid redovisningen av ett företags förväntade kreditförluster (”expected credit losses” eller ”ECL”) med bakgrund av effekterna av COVID-19.

Artikelns tyngdpunkt ligger på långivare och banker (härefter "banker") men vissa delar är tillämpliga för mätning av ECL även i andra branscher, exempelvis redovisning av ECL för avtalstillgångar enligt IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder, kund- och leasingfordringar samt finansiella garantiavtal.

Redovisning av ECL för banker kan bli utmanande med tanke på att redovisningen är utformad för att inkludera uppskattningar av kredithändelser baserat på en sannolikhetsvägd metodik. I tider med ökad osäkerhet blir dessa uppskattningar än svårare. Genom att belysa ett antal områden som aktualiserats med anledning av spridningen av COVID-19, med särskilt fokus på stressade ekonomiska förhållanden och de effekter som modifieringar och statligt stöd kan innebära på redovisningen, hoppas vi att detta kan vara ett stöd vid redovisningen av ECL.

Omfattning av nedskrivningsbehov

Den nuvarande tillämpningen av redovisningen av ECL kan vara i behov av en översikt. Fokus ligger av naturliga skäl på redovisningen av lånefordringar, men omfattningen av reglerna är mycket bredare. Reglerna ska tillämpas även på finansiella skuldinstrument värderade till upplupet anskaffningsvärde eller verkligt värde via övrigt totalresultat, kundfordringar, avtalstillgångar enligt IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder, leasingtillgångar enligt IFRS 16 Leasingavtal, samt utställda låneåtaganden och utfärdade finansiella garantiavtal som inte redovisas enligt IFRS 4 Försäkringsavtal.

För banker bör även särskilda överväganden göras för låneåtaganden, i form av lånelöften och outnyttjade kreditlimiter, samt utfärdade finansiella garantier. Under perioder med kraftig ekonomisk påfrestning är företag alltmer benägna att utnyttja dess befintliga lånefaciliteter. Kreditgivare kommer därmed att behöva ompröva redovisningen av ECL med avseende på att framtida förväntade utnyttjande av kreditramar kan åtföljas av en ökad sannolikhet för fallissemang då företagen använder dess kreditfaciliteter för att snarare tillgodose deras kortsiktiga likviditetsbehov. 

Tillämpning och tidpunkt för redovisning

IFRS 9 är utformad för att vara framåtblickande och ska återspegla en förväntan på framtida kredithändelser under rapporteringsperioden. Fastställandet av ECL ska återspegla alla rimliga och verifierbara uppgifter inklusive framåtblickande sådana (IFRS 9:5.5.4). Detta kräver analys och bedömning av vilken framåtblickande information som ska användas, eftersom den måste återspegla den framåtblickande informationen som fanns vid rapportperiodens slut.

Då ECL bör återspegla förväntade uteblivna kassaflöden till följd av att låntagaren inte betalar, bör den framåtblickande informationen utformas så att den, så långt det är praktiskt möjligt, återspeglar låntagarens ekonomiska omständigheter. De ekonomiska effekterna av COVID-19 är inte jämnt fördelade och innebär att olika branscher kan komma att påverkas på olika sätt, beroende arbetslöshetsutveckling och andra kreditåtaganden.

Definitioner, policyval och bedömningar vid tillämpning av redovisningsprinciper

Bankerna har redan fastställt sina definitioner och använt dem sedan första tillämpningen av IFRS 9. Standarden anger att definitionen av fallissemang bör överensstämma med den definition som används för interna kreditriskhanteringsändamål. Definitionen bör vidare användas konsekvent över tid, men kan behöva ses över för att säkerställa att den återspeglar de rådande ekonomiska förhållandena. Exempelvis är (o)sannolikheten för betalning (”unlikeliness to pay” eller ”UTP”) där kriterierna kan behöva uppdateras för att återspegla de beteenden som uppvisas hos de låntagare som inte betalar i den rådande ekonomiska situationen.

I tider med ekonomisk stress med ett ökande antal försenade eller uppskjutna betalningar, behöver bankerna överväga om försenade eller uppskjutna betalningar leder till ett förväntat uteblivet kassaflöde eller inte. I vissa fall kommer betalningarna faktiskt att genomföras, till exempel vid händelser där betalningen skjuts upp. Ränta enligt kontrakt tillkommer men beloppet förväntas att återvinnas fullt ut. I andra fall kommer däremot betalningen att utebli.

IFRS 9 tillåter att finansiella instrument med bedömd låg kreditrisk vid första redovisningstillfället och som vid balansdagen inte har utsatts för en väsentlig förhöjd kreditrisk (”SICR”) att kvarstå i steg 1. Men med tanke på hastigheten som den ekonomiska miljön förändras i behöver bankerna bedöma om det är rimligt att fortsatt betrakta dessa exponeringar som fortsatt låg kreditrisk.

Modellrisker

Banker kan ibland behöva göra förändringar av beräkningsmetoder eller betydande antaganden under rapportperioden för att återspegla risker och andra osäkerhetsfaktorer som inte avspeglas i de underliggande ECL-modellerna. Dessa justeringar utförs som en del i att kreditriskmodellen har vissa begränsningar och inte återspeglar de förväntade ekonomiska förhållandena vid rapporteringsperiodens slut. Den snabba ekonomiska utveckling som COVID-19 kan få innebär att bankerna kan behöva göra justeringar av ECL-utfallet för att minimera eventuella brister i deras ECL-modeller, då modellerna inte har utformats för rådande ekonomiska omständigheter. Eftersom dessa justeringar påverkar utfallet i modellerna, bör de vara kontrollerade, godkända samt väl dokumenterade och beskrivna.

Kreditsteg

En företags indelning i kreditsteg och den efterföljande mätningen av ECL kräver inkludering av framåtriktad information, främst med avseende på PD för återstående löptid. Att identifiera framåtriktad information som på ett adekvat sätt återspeglar den potentiella effekten av COVID-19 kommer att vara utmanande för bankerna under nuvarande förhållanden.

På grund av osäkerheter om COVID-19:s påverkan och varaktighet kan banker anta att den negativa effekten kommer att vara kortvarig, detta som ett resultat av myndigheters ingripande och därmed lägga större vikt på ekonomiska prognoser på längre sikt, baserat på tidigare erfarenheter. Bankerna bör överväga officiella ekonomiska prognoser utfärdade av centralbanker eller andra myndigheter och interna ekonomiska prognoser för att bedöma allvarlighetsgraden och varaktigheten i den makroekonomiska försämringen.

Trots utmaningarna att identifiera relevant information om framtiden måste bankerna fortfarande göra uppskattningar baserade på rimlig och verifierbar information som är tillgänglig utan onödiga kostnader eller ansträngningar vid rapportperiodens slut. Där företag har svårigheter att identifiera och uppskatta effekterna av COVID-19 på en individuell nivå, kan de genomföra analysen på kollektiv basis, särskilt när exponeringarna är koncentrerade till geografiska områden eller enskilda industrisektorer som påverkats i högre grad. I vissa fall kan bankerna behöva fastställa att exponeringar för hela industrisektorer och/eller specifika geografier omfattas av en SICR.

Bland kunderna som ansöker om amorteringsfrihet är det en operationell utmaning att urskilja de som är i ekonomiska svårigheter från de som inte är det. Hänsyn måste tas till låntagarens betalningsförmåga och historik när låntagaren ansöker om anstånd. En bedömning kommer att behövas om anståndsåtgärden omfattar ett kortfristigt likviditetstillskott eller om åtgärden är en del av en försämring av låntagarens förmåga att uppfylla sina betalningsförpliktelser, vilket om den är en betydande ska ses som en SICR. Om det vid rapporteringsperiodens slut inte går att identifiera vilka specifika låntagare detta avser, kan en kollektiv bedömning vara nödvändig.

Ett företags indelning av exponeringarna i olika kreditsteg påverkas av förväntningarna om den negativa effekten och varaktigheten av nedgången orsakad av COVID-19. Därmed påverkas också exponeringarnas förväntade återgång till ett lägre kreditsteg. Det historiska tidsintervallet för exponeringarna att migrera tillbaka till steg 1 från steg 2 kan vara mindre tillämpligt om den ekonomiska nedgången och återhämtningen är "V-formad", det vill säga en snabb återhämtning till den ekonomiska tillväxtnivån som förelåg innan nedgången, om historiska utfall baserades på tidigare finansiella kriser där återhämtningen var långsammare.

Mätning av ECL

Antal scenarier och deras sannolikhetsvikt

COVID-19 har lett till ekonomiska störningar vilka måste återspeglas i modelleringen av ekonomiska scenarier. Förutom att uppdatera allmänna nyckeltal såsom BNP och arbetslöshet, kommer det att vara nödvändigt att beakta effekterna av COVID-19 på specifika sektorer. Banker kan överväga ett "V" -format scenario vilket återspeglar en snabb återhämtning av nödlidande låntagare. Med tanke på osäkerheten om en sådan återhämtning bör även andra ekonomiska scenarier övervägas, exempelvis en "U”-formad långsammare ekonomisk återhämtning. Vid appliceringen av makroekonomiska scenarier bör dessa innehålla olika tidsspann där låntagare återupptar sina betalningar, det vill säga tillfriskningsgraden. Den sannolikhet som tilldelats respektive utfall i multipla makroekonomiska scenarier är att se som en betydande bedömning vilket motiverar en redogörelse.

LGD och EAD

Liksom med PD-modeller kan det finnas brist på tillförlitligt framåtblickande information som kan användas vid uppskattningen av LGD och EAD. Det kompliceras ytterligare av osäkerhet om effekten av COVID-19 på faktorer såsom fastighetsvärden, låntagarens återbetalningsbeteenden och andra faktorer som kan påverka bedömningen av vissa produkter.

Modifieringar, anstånd och kreditförstärkningar

Utifrån COVID-19:s potentiella påverkan på låntagarnas förmåga att betala sina skulder har ett antal regerings- och centralbanksledda initiativ genomförts, eller kommer att genomföras, för att stödja låntagare och banker. 

Utvärdering av modifieringar för borttagande från rapporten över finansiell ställning

Det finns begränsat stöd i IFRS 9 när det gäller att avgöra om en modifiering av en finansiell tillgång leder till borttagande från rapporten över finansiell ställning. Vid en modifiering av en finansiell tillgång kan endast ett borttagande från rapporten över finansiell ställning ska när de kontraktsmässiga kassaflödena löper ut. I avsaknad av vägledning för att avgöra när kassaflödena för en modifierad lånetillgång löper ut, är ett lämpligt sätt att bedöma om en modifiering eller omförhandling av en finansiell tillgång ger upphov till borttag från rapporten över finansiell ställning att överväga vägledningen om väsentliga modifieringar av finansiella skulder. Följaktligen bör en finansiell tillgång tas bort om en modifiering eller omförhandling ger upphov till väsentligt olika villkor. Denna bedömning kan inkludera både kvalitativa och kvantitativa faktorer. 

Anstånd

När villkoren för ett lån ändras på grund av en låntagarens ekonomiska svårigheter kommer detta ofta att representera en eftergift eller en anståndsåtgärd som ges till låntagaren, vilket om den inte hade tillhandahållits skulle ha lett till fallissemang och en kreditförlust för långivaren.

Alla modifieringar, exempelvis förändring av avtalade betalningsdagar, kommer inte med automatik att resultera i en SICR (förflyttning till steg 2 eller 3) eller betyda att lånet ska anses som kreditförsämrat (steg 3). När modifieringar, exempelvis amorteringsfrihet, erbjuds till alla låntagare i ett viss region eller bransch, är det nödvändigt att bedöma låntagarens individuella förutsättningar för att avgöra om ändringen återspeglar ett förväntat uteblivet kassaflöde. Att fastställa om förändringen av tidpunkten för kontraktsmässiga kassaflöden är en SICR eller bevis på en kreditförsämrad finansiell tillgång kräver därmed överväganden.

Åtgärder för att stödja låntagare

Åtgärder som ger finansiellt stöd till låntagaren att fortsatt betala enligt de ursprungliga villkoren för lånet (till exempel inkomststöd eller andra bidrag) kan påverka kreditstegen eftersom stödet påverkar låntagarens förmåga till att fullfölja sina betalningsåtaganden.

Det är viktigt att bankerna utvärderar de stödåtgärder som finns tillgängliga och om dessa åtgärder även ska finnas tillgängliga för de egna kunderna. Åtgärder som ger ett ekonomiskt stöd för låntagare kan förbättra en låntagares PD jämfört med om stödet inte skulle vara tillgänglig. En låntagare kan omfattas av en ökning av PD till följd av att nuvarande ekonomiska förhållanden endast delvis kompenseras av statliga åtgärder.

Upplysningar

IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar tillämpas i årsredovisningen och inte i delårsbokslut. För delårsrapporter kräver dock IAS 34 Delårsrapportering att det inkluderas en beskrivning av händelser och skeenden som är viktiga för att förstå förändringarna i företagets finansiella ställning (IAS 34:15). För banker skulle nedgången i den ekonomiska aktiviteten och eventuella kreditförsämringar sedan föregående rapportperiod vara en sådan händelse som kan motivera tillkommande upplysningar. Företagen bör överväga huruvida de upplysningar som IFRS 7 kräver i årsredovisningen delvis bör återges i delårsrapporten. Det bör prövas vilka upplysningar om bedömningar som ledningen har gjort för att tillämpa företagets redovisningsprinciper som har haft betydande effekt på de belopp som redovisas i den finansiella rapporten (IAS 1: 122). Nya bedömningar som är gjorda mot bakgrund av den rådande situationen kan motivera tillkommande upplysningar även om detta inte förelåg i tidigare avlämnade finansiella rapporter. 

Hade du nytta av den här informationen?