Analys

Tre frågor om den nya visselblåsarlagen

Publicerad: 2021-04-28

Utforska innehåll

Arbetet med att implementera EU:s visselblåsardirektiv1  i svensk rätt pågår för fullt och både arbetsgivare och myndigheter förbereder sig genom att inrätta rapporteringskanaler som möter de nya kraven. Den nya lagen om skydd för personer som i ett arbetsrelaterat sammanhang har fått del av eller inhämtat information om missförhållanden och rapporterar den föreslås träda i kraft 17 december 2021. I den här artikeln besvarar vi tre vanliga frågor om visselblåsning.2

1. Vad är en visselblåsning?

En visselblåsning är enligt den föreslagna nya visselblåsarlagen en rapportering om missförhållanden i ett arbetsrelaterat sammanhang. Det kan till exempel handla om en anställd som rapporterar om en situation hos sin arbetsgivare. Den som rapporterar måste dock inte vara anställd hos arbetsgivaren vid tiden för rapporteringen; även arbetssökande, före detta anställda, konsulter och praktikanter omfattas av lagen. Det som rapporteras ska utgöra missförhållanden som det finns ett allmänintresse av att de kommer fram. Lagen omfattar endast i undantagsfall missförhållanden som enbart påverkar den som rapporterar. Till exempel bör en konflikt mellan den rapporterande personen och en annan arbetstagare och/eller arbetsgivaren hanteras genom andra förfaranden än visselblåsning. Vidare gäller lagen gäller för överträdelser av EU-rätten.


2. Vem måste ha ett visselblåsarsystem?

Lagen föreslås gälla inom all privat och offentlig verksamhet samt inom föreningslivet. Inom privat verksamhet ska alla arbetsgivare som vid årets ingång hade minst 50 anställda ha ett visselblåsarsystem i form av interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning. Vid bedömningen av om en arbetsgivare har minst 50 anställda ska även deltidsanställda och visstidsanställda räknas med. Flera arbetsgivare kan dela på rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning förutsatt att de har mellan 50 och 249 anställda. De förfaranden som får delas är dock begränsade till mottagande av rapporter och utredning av de förhållanden som har rapporterats. Kontakt med den rapporterande personen får inte ske genom den delade funktionen, inte ens om kontakten är ett led i utredningen.

3. Vad innebär skyddet för visselblåsare? 

Lagen innebär att en person som rapporterar om ett missförhållande, ”blåser i visslan”, inte får göras ansvarig för åsidosatt tystnadsplikt under förutsättning att personen vid rapporteringen hade skälig anledning att anta att rapporteringen av informationen var nödvändig för att avslöja det rapporterade missförhållandet. Lagen innebär dock inte att anställda som omfattas av kvalificerad tystnadsplikt i offentlighets- och sekretesslagen eller lagen om försvarsuppfinningar får åsidosätta sin tystnadsplikt för att rapportera ett missförhållande. Den så kallade advokatsekretessen får inte heller åsidosättas. Tystnadsplikt som får åsidosättas är sådan som följer av till exempel lojalitets- och sekretessavtal eller lagstadgad tystnadsplikt som inte är kvalificerad. Den rapporterande personen är också skyddad från hindrande åtgärder och repressalier till följd av visselblåsningen. Det skyddet gäller även vissa personer i den rapporterande personens omgivning såsom fackliga företrädare, anhöriga och kollegor. En förutsättning för att omfattas av skyddet är bland annat att den rapporterande personen har skälig anledning att anta att informationen om missförhållandena var sann.

 

Deloitte bevakar den fortsatta utvecklingen kring visselblåsning och återkommer med ytterligare artiklar. Håll också utkik efter vårt webinar som kommer att hållas längre fram. 

1 (EU) 2019/1936/(EU) 2019/1937 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten 
Informationen ska varken ses som uttömmande eller rådgivande. För rådgivning kontakta oss för en enskild bedömning. 

Hade du nytta av den här informationen?