Lagrådsremiss om genomförande av DAC 6

DAC 6

Direktivet medför rapporteringsskyldighet för så kallade rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang och syftar till att bekämpa potentiellt aggressiv skatteplanering genom att öka transparensen. Direktivet har sin grund i BEPS-arbetet inom OECD (åtgärd 12) och målet är att nya risker för skatteflykt ska kunna identifieras tidigare så att åtgärder kan vidtas för att stoppa skadliga upplägg. Läs vår tidigare artikel om DAC 6 här.

Den svenska utredningen

Den svenska utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare lämnade sitt betänkande ”Rapporteringspliktiga arrangemang – ett nytt regelverk på skatteområdet” (SOU 2018:91) i januari i år. Sammanfattningsvis föreslog utredningen att DAC 6 inte bara skulle implementeras utan även utvidgas till att omfatta även så kallade inhemska arrangemang, det vill säga även arrangemang mellan enbart svenska aktörer. 

Utredningens förslag mötte massiv kritik av flera remissinstanser. Förutom att man i många fall tyckte att det var att gå för långt att utvidga direktivets tillämpningsområde, riktades skarp kritik mot den vaga och oprecisa lagstiftning som föreslogs. Lär vår tidigare artikel om den svenska utredningen här.

Regeringens förslag: rapporteringsskyldighet endast för gränsöverskridande arrangemang

Regeringen föreslår att rapporteringsskyldighet ska omfatta gränsöverskridande arrangemang och har alltså vid genomförandet av DAC 6 valt att inte föreslå en utvidgning på så sätt att även inhemska arrangemang ska omfattas. Det ska dock noteras att utredningens förslag (SOU 2018:91) bereds vidare varför det inte är uteslutet att regeringen i ett senare skede kan komma att föreslå rapporteringsskyldighet även vad gäller inhemska arrangemang.

Förslaget i övrigt

Sammanfattningsvis kan sägas att regeringen föreslår ett genomförande i svensk rätt som i större utsträckning än utredningens förslag följer ordalydelsen i DAC 6. Regeringen föreslår även definitioner av vissa begrepp, såsom ”hemvist” och ”behörig myndighet”, vilket i huvudsak är välkommet. Dock att regeringen inte föreslår en definition av begreppet ”skatteförmån”, vilket var efterfrågat av flera remissinstanser. Begreppet ”skatteförmån” är centralt vid bedömningen av om vissa typer av arrangemang, men inte alla, ska rapporteras eller inte. Det är önskvärt att regeringen i den kommande propositionen tar in en sådan definition. Regeringen har emellertid valt att i fråga om begreppet ”skatteförmån” följa ordalydelsen i DAC 6 och föreslår att i de fall ett kännetecken ska vara kopplat till en skatteförmån ska skatteförmånen vara den huvudsakliga fördelen eller en av de huvudsakliga fördelarna som en person kan förvänta sig. Den svenska utredningen föreslog att skatteförmånen skulle vara den väsentliga fördel eller en av de väsentliga fördelar som en person kan förvänta sig. Denna åtskillnad indikerar att regeringen anser att skatteförmånen bör vara större än vad den svenska utredningen föreslog. Eftersom regeringen emellertid inte föreslår en kvantifiering av huvudsaklighetsbegreppet, likt den som gäller i svensk rätt i flera andra avseenden (75 %), är det tveksamt om regeringens förslag får någon reell betydelse.

Regeringen föreslår sanktionsavgifter när föreskrivna uppgifter inte lämnas i tid på en lägre nivå än vad som föreslogs i utredningen. För varje arrangemang föreslås en rådgivare få betala 15 000–315 000 kr i sanktionsavgifter och en användare 7 500–157 500 kr, beroende på hur sent uppgifterna lämnas samt om överträdelsen skett i den uppgiftsskyldiges näringsverksamhet och i så fall hur stor omsättningen var närmast föregående räkenskapsår.

De svenska bestämmelserna om rapporteringsskyldighet börjar tillämpas den 1 juli 2020. Till dess och från och med den 25 juni 2018 följer rapporteringsskyldighet av DAC 6.

Deloittes kommentar

Även om regeringens förslag i vissa delar innehåller förtydliganden är förslaget, likt såväl DAC 6 som den svenska utredningen, vagt och oprecist. Det är positivt att regeringen, i vart fall i detta skede, valt att inte föreslå en utvidgning av direktivet på så sätt att även inhemska arrangemang ska omfattas. 

Sverige har som medlemsstat att implementera EU-direktiv och får i det här fallet inte inskränka direktivets omfattning. Sett till direktivets i många fall mycket vaga och oklara bestämmelser hade det dock varit önskvärt att regeringen sökt nå ett mer precist förslag för genomförande. Vi följer utvecklingen och avvaktar inom kort en slutlig proposition. Vi kommer därefter att återkomma med en längre och mer detaljerad artikel.

Om du har frågor om hur vi arbetar med de uppdrag som kan komma att omfattas av rapporteringsplikt eller hur du som skattebetalare ska förhålla dig till rapporteringsskyldigheten kontaktar du din skatterådgivare eller Frida Haglund, Lars Franck, Jens Gullfeldt eller Magnus Larsson.