Artikel
Vägledning från OECD: Skatteimplikationer för anställda med ändrat arbetsmönster på grund av coronaviruset
Publicerad: 2020-04-17
OECD:s sekretariat publicerade den 3 april en vägledning kring hur statligt stöd bör beskattas för en individ vid en förändrad arbetssituation till följd av coronaviruset. De förtydligar även hur ett tillfälligt förändrat arbetsmönster kan påverka hemvistbedömningen enligt dubbelbeskattningsavtal. Vi går igenom den nya vägledningen och ger två scenarios då hemvistbedömningen förändras med anledning av Coronaviruset.
Hur beskattas olika stödåtgärder?
Följande situation kan exemplifiera frågeställningen:
En person som är bosatt i Tyskland veckopendlar vanligtvis till sitt arbete i Sverige hos en svensk arbetsgivare. Individen blir delvis korttidspermitterad och under permitteringen vistas personen i Tyskland istället för på sin arbetsplats i Sverige. Individen får fortsatt ersättning under permitteringen, det vill säga lön från sin arbetsgivare och korttidspermitteringsstöd ifrån den svenska staten.
Under normala omständigheter får endast ersättning hänförlig till arbete fysiskt på plats i ett arbetsland (som inte är individens hemviststat) beskattas i arbetslandet. Eftersom individen nu inte längre arbetar fysiskt på plats i Sverige skulle beskattningsrätten som utgångspunkt tillfalla hemviststaten Tyskland.
Den vägledning som OECD:s sekretariat nu har lämnat innebär dock att ersättning som arbetstagaren erhåller hänförligt till ett statligt stöd ska anses vara intjänad i det land där den anställde annars skulle ha arbetat. Den tillfälliga förändringen i arbetstagarens arbetsmönster på grund av coronaviruset ska därmed inte påverka bedömningen av var arbetet ska anses vara utfört. Sverige behåller därmed beskattningsrätten i ovan exempel, i enlighet med OECD:s vägledning.
Effekter på hemvistbedömningen vid tillfälligt förändrat arbetsmönster
Enligt ett skatteavtal kan en person endast vara bosatt i ett land (skatterättslig hemvist). Reglerna återfinns i artikel 4 i OECD:s modellavtal. Det finns en hierarki av tester som avgör var en person ska anses ha sin skatterättsliga hemvist. Om individen är skattskyldig i två länder är utgångspunkten att personen anses ha sin skatterättsliga hemvist i det land där personen har sin permanentbostad.
I vägledningen menar OECD att det som utgångspunkt är osannolikt att de extraordinära situationer som uppstår på grund av coronavirusets spridning påverkar hemvistbedömningen enligt skatteavtalen. OECD anger dock två exempel när hemvistbedömningen kan förändras:
Scenario 1: Personen blir strandsatt utanför sitt hemland på grund av viruset
En person som blir strandsatt utanför sitt hemland (exempelvis vid semester eller arbete) på grund av coronaviruset kan bli skatteskyldig enligt intern rätt i värdlandet/arbetslandet, med hänsyn till vistelsens omfattning.
OECD framhåller att det är osannolikt att personen skulle byta skatterättsligt hemvist i denna situation då personen vanligtvis inte har en permanentbostad i värdlandet/arbetslandet. Det kan dock finnas tillfällen när personens skatterättsliga hemvist bedöms vara i värdlandet/arbetslandet. Ett exempel är om individen hyrt ut sitt hem i hemlandet samtidigt som individen under en längre period hyr en bostad i värdlandet/arbetslandet. Har personen en permanentbostad i båda länderna anses personen sannolikt ha skatterättsligt hemvist i hemlandet, då personen mest troligt har centrum för sina levnadsintressen där.
Scenario 2: Personen återvänder till sitt hemland på grund av viruset
En person bor och arbetar i ett land som inte är individens hemland och är enligt intern rätt skattskyldig i arbetslandet. Med hänsyn till coronavirusets utbrott återvänder personen tillfälligt till sitt hemland. Enligt intern rätt kan detta innebära att personen blir skattskyldig i båda länderna, då personen exempelvis varit utanför hemlandet under en för kort tid eller blir skattskyldig igen i samband med återvändandet till sitt hemland.
Om personen i detta scenario har en permanentbostad i båda länderna blir en hemvistbedömning mer osäker, eftersom personens anknytning till hemlandet kan anses starkare än till arbetslandet. Att personen dessutom reser till det tidigare hemlandet under ett virusutbrott kan vara en indikation på att anknytningen till hemlandet är starkare.
Om det inte kan avgöras var personen har centrum för sina levnadsintressen ska hemvisten istället avgöras mot bakgrund av var personen stadigvarande vistas. Den stadigvarande vistelsen ska avgöras med utgångspunkt i frekvensen, varaktigheten och regelbundenheten av vistelsen och ska omfatta en tillräckligt lång tid för att det ska vara möjligt att fastställa ovan.
Enligt OECD:s vägledning behöver de nationella skattemyndigheterna därför beakta en ”normal tidsperiod” i bedömningen. Slutsatsen från OECD:s vägledning är därmed att en individen normalt sett inte byter hemvist om det rör sig om en tillfällig flytt på grund av coronavirusets spridning.
Deloittes kommentar
Flertalet länder har redan utfärdat vägledning och infört administrativa lättnader för att mildra effekterna av coronavirusets påverkan på en individs skatterättsliga status. OECD:s vägledning är ytterligare ett steg i att samordna detta. Då skattemässiga förändringar utifrån ändrat vistelse- och arbetsmönster kan medföra både en administrativ börda samt bli kostsamt för anställda och arbetsgivare välkomnar Deloitte vägledningen från OECD.
En fråga som inte helt klargörs i vägledningen från OECD är hur ersättning som inte avser direkt stöd från staten ska bedömas i förhållande till skatteavtalen. En frågeställning kan exempelvis vara om även den del av lönen som betalas ut från en svensk arbetsgivare under korttidspermittering bör vara hänförlig till arbete i arbetslandet i den situation då arbetet i hemlandet är en direkt konsekvens av coronaviruset. En möjlig tolkning av OECD:s vägledning är att även en sådan ersättning bör bedömas på samma sätt som stödet. Det bör notera att det inte är säkert att skattemyndigheterna i olika länder delar denna tolkning.
I skrivande stund har Skatteverket inte publicerat någon information kring sin syn på skatteeffekter i gränsöverskridande situationer på grund av förändrat arbets- och vistelsemönster som är en direkt följd av coronaviruset.
OECD har meddelat att de arbetar med olika länder för att hantera frågeställningar för att mildra oförutsedda skattekonsekvenser till följd av coronaviruset.
Deloitte ser fram emot ytterligare klargörande och fortsätter att följa utvecklingen på området.
Virusutbrott och beskattning av utlandspersonal
I vår tidigare artikel belyser vi problematiken vid beskattning av arbetstagare som är utsända utomlands.
Till artikelnBesök vår globala temasida om COVID-19
Deloitte har tagit fram en internationell temasida om COVID-19 för att hjälpa företag att hantera risker kopplade till rådande situation. Sidan uppdateras löpande med artiklar från Deloittes specialister.
Till temasidan >
Kontakta oss
Anna Sabelström Holmberg
Partner
+46 73 397 13 04
aholmberg@deloitte.se
Per Elmby
Manager
+46 70 080 44 16
pelmby@deloitte.se
Beatrice Rebermark Ellinge
Associate
+46 70 080 31 42
brebermarkellinge@deloitte.se
Emma Nordström
Associate
+46 70 080 34 07
enordstrom@deloitte.se