Avdragsrätt för allmänna omkostnader i en leasingverksamhet

Förutsättningarna i målet var sådana att den portugisiska banken Banco Mais bedrev finansiell verksamhet och leasingverksamhet avseende bilar vilket innebar att banken ur ett momsperspektiv bedrev en blandad verksamhet. När det gällde kostnader som inte kunde fördelas direkt till den momspliktiga eller den momsfria verksamheten, så kallade allmänna omkostnader, gjorde banken ett proportionerligt avdrag utifrån en omsättningsbaserad fördelningsnyckel. Den avdragsgilla andelen beräknades således med hjälp av ett allmänt bråk där täljaren utgjordes av bankens momspliktiga omsättning och där nämnaren utgjordes av bankens totala omsättning, det vill säga både momspliktig omsättning och från moms undantagen omsättning.

Skattemyndigheten i Portugal ansåg dock att den fördelningsgrund som Banco Mais tillämpade ledde till en snedvridning av avdragsrätten då banken vid beräkningen betraktade hela leasingavgiften såsom en momspliktig intäkt. Skattemyndigheten ansåg istället att den andel av leasingavgiften som motsvarade amortering och andra kostnader skulle exkluderas från beräkningen, både från täljare och från nämnare. Skattemyndigheten menade således att endast räntedelen skulle beaktas, vilken utgjorde det faktiska vederlaget för Banco Mais finansiering och förvaltning av leasingavtalen.

EU-domstolen konstaterade att de allmänna omkostnaderna som var att hänföra till leasingverksamheten till största del borde ha samband med finansieringen och förvaltningen av leasingavtalen, och inte med själva tillhandahållandet av fordonen. Under sådana omständigheter ansåg EU-domstolen att skattemyndighetens fördelningsgrund på ett bättre sätt speglade förbrukningen av varor och tjänster i respektive verksamhetsgren. Domstolen menar således att momsdirektivet inte utgör något hinder för en medlemsstat att ålägga en bank att, vid beräkning av avdragsgill andel ingående moms på allmänna omkostnader, endast beakta den del av leasingavgiften som motsvarar räntan. Detta förutsätter dock att förbrukningen av gemensamma resurser framför allt är hänförlig till finansieringen och förvaltningen av aktuella leasingavtal, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.

Deloittes kommentar

Det bör nämnas att EU:s momsdirektiv som utgångspunkt anger att samtliga intäkter ska beaktas vid beräkning av den avdragsgilla andelen ingående moms på allmänna omkostnader enligt omsättningsmetoden. Momsdirektivet ger dock medlemsstaterna möjlighet att istället bestämma avdrag på grundval av den faktiska användningen av varor eller tjänster i respektive verksamhetsgren. Denna möjlighet har Portugal infört i sin momslagstiftning.

Det är mot bakgrund av det ovan nämnda svårt att bedöma om domen endast är tillämplig i de medlemsstater som infört regeln på samma sätt som Portugal. Den svenska regleringen anger emellertid att de allmänna omkostnaderna ska fördelas efter skälig grund varför det ligger nära tillhands att anse att EU-domstolens resonemang kan vara tillämpligt även utifrån den svenska regleringen.

Skatteverkets tolkning av domen och huruvida den enligt verket förändrar det rådande svenska rättsläget är ännu inte känt. Bolag med blandad verksamhet som innefattar leasing bör dock se över vilka effekter EU-domstolens resonemang kan få för bolagets avdragsrätt. Om ni har några frågor med anledning av domen är ni välkomna att kontakta oss.

Publicerat: 2014-10-22