Beskattning av styrelsearvode som faktureras via eget bolag 

Bakgrund

Målet rör frågan huruvida arvode för styrelseuppdrag ska tas upp som inkomst hos styrelseledamoten personligen eller hos dennes bolag, i vilket arvodet faktureras och intäktsförs.

Frågan om beskattning av styrelsearvode har tidigare varit föremål för prövning. I tidigare rättspraxis har styrelsearvodet ansetts utgöra en sådan förvärvsinkomst som ska tas upp hos styrelseledamoten personligen. Att tjänstebeskattning ska ske hos styrelseledamoten har motiverats med att styrelseuppdrag får anses vara av sådan personlig karaktär att beskattning inom bolagssektorn inte är möjligt.

Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”) har nu avgjort frågan i plenum. HFD konstaterar i sin bedömning att det är fullt möjligt att i bolagsform bedriva självständig verksamhet som väsentligen bygger på ägarens, eller annan anställds, personliga arbetsinsatser. Fråga om hur beskattning ska ske av inkomst från enskilt uppdrag ska avgöras utifrån en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Utgångspunkt för bedömningen är huruvida uppdraget som bolaget åtagit sig bedrivs självständigt i förhållande till uppdragsgivaren.

HFD konstaterar att det för just styrelseuppdrag föreligger en stark presumtion för beskattning hos ledamoten på grund av uppdragets personliga karaktär. Enligt domstolen innebär detta däremot inte att alla styrelseuppdrag ska behandlas på samma sätt vid beskattningen, det vill säga beskattning behöver inte alltid ske i inkomstlaget tjänst.

När det kommer till frågan om att ändra ett rättsläge som har fastlagts genom rättspraxis och bestått under en längre tid, betonar HFD att stor försiktighet bör iakttas. Vidare anser HFD att det bör krävas att ändringen framstår som angelägen. Som exempel på när en ändring kan framstå som angelägen, nämner HFD att ett gällande rättsläge till följd av samhällsutvecklingen kommit att vålla olägenheter inom rättsordningen.

HFD menar att det inte framkommit något som skulle kunna medföra att en ändring av rättspraxis i aktuell fråga, som sedan lång tid tillbaka är fastlagd, framstår som angelägen. Därmed fastställer HFD Skatterättsnämndens beslut.

Deloittes kommentar

HFD beslutade att avgöra målet i plenum med domstolens samtliga 16 justitieråd. Detta tolkades av många som att domstolen möjligtvis skulle komma att ändra tidigare rättspraxis. Så blev dock inte fallet, utan majoriteten ansåg att det inte var tillräckligt angeläget att ändra rådande praxis.

HFD var däremot allt annat än enig i sakfrågan och avgörandet fattades med hela nio skiljaktiga justitieråd. Sju av dessa skiljaktiga kommer till en helt annan slutsats än majoriteten när det gäller själva sakfrågan.

Skiljaktiga justitieråd framför bland annat att den helhetsbedömning som HFD hänvisar till faktiskt inte görs beträffande styrelseuppdrag. Istället grundas beskattningen på en presumtion om att ersättningen utgör inkomst av tjänst. Situationen jämförs med exempelvis konkursförvaltare, likvidator, offentlig försvarare och fastighetsmäklare varav alla utgör uppdrag av personlig karaktär enligt lag men där bedömning om hur inkomst ska beskattas sker utifrån den enskilda situationen snarare än en presumtion.

Man konstaterar att systematiska skäl samt intresset för en likformighet vid beskattning talar för att alla uppdragsersättningar bör bedömas utifrån samma kriterier oavsett uppdragets omfattning. Deloitte delar denna slutsats och anser att likabehandling vid rättstillämpningen är en stark rättsprincip som inte bör frångås.

Skiljaktiga justitieråd anser sammanfattningsvis att det finns anledning att frångå nuvarande praxis som innebär en stark presumtion för tjänstebeskattning av styrelsearvode.

Fyra av de skiljaktiga justitieråden riktar även vad som inte kan uppfattas som annat än skarp kritik mot majoritetens beslut. De anser att majoriteten valt att inte utnyttja det handlingsutrymme som beslut i plenum innebär utan stannat vid att presumtionen om tjänstebeskattning ska stå fast.

De fyra justitieråden delar inte majoritetens mening om att en ändring av rättsläget behöver framstå som angelägen. Istället konstaterar de att domstolens uppgift är att på objektiva och sakliga grunder resonera sig fram till vad som är ett korrekt resultat utifrån ett materiellt hänseende i aktuell rättsfråga.

Skiljaktiga justitieråd anser att nuvarande ordning redan från början är mindre väl genomtänkt och leder till en olikformig beskattning. Man konstaterar vidare att aktuellt exempel på avgörande av HFD inte är representativt för Högsta förvaltningsdomstolens praxis när det gäller att i plenum göra avsteg från gällande rättsläge.

Deloitte fortsätter att följa utvecklingen inom detta område. Kontakta oss via nedan kontaktuppgifter vid eventuella frågor eller funderingar.

Kontakta oss