EU-dom om innebörden av begreppet “förvaltning av särskilda investeringsfonder” 

Den 9 december 2015 har EU-domstolen i domen C-595/13 - Fiscale Eenheid slagit fast att investeringsbolag som utför kollektiva investeringar i fastigheter kan utgöra särskilda investeringsfonder. Faktisk förvaltning av fondens fastigheter såsom tillsyn, indrivning av hyror, löpande underhåll etc. ansågs dock inte utgöra förvaltning i momsdirektivets mening.

Enligt EU:s momsdirektiv och den svenska momslagen är förvaltning av särskilda investeringsfonder undantaget från moms. Vilka typer av investeringsbolag eller sammanslutningar som ska anses utgöra särskilda investeringsfonder, samt vilka typer av åtgärder som ska anses vara förvaltning av dessa, är ofta omdiskuterat och domen i Fiscale Eenheid är den senaste i en rad domar från EU-domstolen som berör frågeställningarna.

I det aktuella målet tillhandahöll Fiscale Eenheid både teknisk och ekonomisk fastighetsförvaltning till tre nederländska investeringsbolag. I bolagen hade kapital från flera investerare sammanförts för att köpa, äga, förvalta och sälja fastigheter. Syftet med verksamheterna var att öka värdet på investerarnas andelar i bolagen. Fiscale Eenheid hävdade att fastighetsförvaltningen skulle undantas från moms. Efter att den nederländska skattemyndigheten förespråkat beskattning ombads EU-domstolen klargöra om investeringsbolagen kunde utgöra särskilda investeringsfonder samt, om så var fallet, om fastighetsförvaltningen kunde utgöra momsfri förvaltning av dessa.

EU-domstolen konstaterade inledningsvis att det var irrelevant huruvida investeringsbolagen investerade i värdepapper eller i fastigheter. Så länge de krav på särskilda investeringsfonder som framkommit av tidigare praxis uppfylldes, dvs. ett företag som har till enda syfte att företa kollektiva investeringar med kapital från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning, menade EU-domstolen att begreppet särskilda investeringsfonder även kunde omfatta de aktuella investeringsbolagen. EU-domstolen gjorde dock ett tillägg till tidigare praxis och angav som ett ytterligare rekvisit att en särskild investeringsfond bara kan vara för handen i det fall det finns en särskild statlig tillsyn.

Vad gäller fastighetsförvaltningen angav domstolen att tillhandahållandet inte var specifikt och väsentligt för en särskild investeringsfonds verksamhet, dvs. att tillhandahålla kollektiva investeringar. Förvaltningen av fastigheterna utgjorde därför momspliktiga fastighetstjänster. Förvaltning knuten till själva investeringarna i fastigheterna såsom urval, köp och försäljning kunde dock anses vara momsfri förvaltning enligt domstolen.

Kommentar

Fiscale Eenheid har föranlett stora reaktioner runt om i Europa då den visar att bolag med direkt ägande i fastigheter, under vissa förutsättningar, kan utgöra särskilda investeringsfonder. För flera medlemsstater innebär en sådan tolkning en utvidgning av hur särskilda investeringsfonder hitintills har definierats.

Aktuell dom tillsammans med domstolens tidigare domar i bland annat C-464/12 ATP, C-424/11 Wheels Common och C-363/05 JP Morgan visar att frågan om särskilda investeringsfonder är på agendan för medlemsstaternas skattemyndigheter. Nämnd praxis ger även ett relativt komplext regelverk att förhålla sig till. Bolag eller andra sammanslutningar som utför kollektiva investeringar bör därför vara uppmärksamma på frågan. En närmare utredning kan vara lämplig för att i det specifika fallet avgöra om det finns några möjligheter att minska momskostnaden.