Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige – proposition lämnad av regeringen

Bakgrund

Sedan juni 2017, då Skatteverket överlämnade en promemoria till regeringen, har det aviserats att Sverige ska övergå till ett ekonomiskt synsätt beträffande vem som är att betrakta som arbetsgivare i förhållande till den så kallade 183-dagarsregeln. Regeln återfinns både i Lagen om inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) samt i skatteavtal ingångna mellan Sverige och andra stater. Därtill har olika förslag beträffande rapporteringsskyldigheter för utländska bolag med verksamhet i Sverige aviserats. Skatteverkets ursprungliga förslag har därefter reviderats i den remiss som regeringen överlämnat till Lagrådet samt i ett kompletterande förslag. De tidigare förslagen har berörts och analyserats i Deloittes Tax Alert:

• Beskattning och betalning av skatt vid tillfälligt arbete i Sverige – Skatteverket föreslår övergång till ekonomiskt arbetsgivarbegrepp
• Beskattning och betalning av skatt vid tillfälligt arbete i Sverige – Regeringen föreslår undantagsregel för koncerninternt arbete

Nytt förslag till lagstiftning

Den 23 juni 2020 överlämnades propositionen, Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige, till riksdagen. Förslaget överensstämmer i stort med de tidigare förslag som lämnats men innehåller vissa förändringar. Exempelvis införs ett undantag för arbete som inte överstiger 15 arbetsdagar i följd till den del arbetet inte överstiger sammanlagt 45 arbetsdagar under ett kalenderår.

De nya reglerna föreslås träda ikraft den 1 januari 2021. I korthet föreslås följande:
 

Övergång till ekonomiskt arbetsgivarbegrepp - ”economic employer”

Vad gäller idag?

I dagsläget är en begränsat skattskyldig person skattskyldig för tjänsteinkomst i Sverige om personen utför arbetet i Sverige samt har en svensk arbetsgivare. För det fall personen har en utländsk arbetsgivare uppstår ingen skattskyldighet i Sverige förutsatt att de tre följande villkoren är uppfyllda:

• Personens vistelser i Sverige överstiger inte 183 dagar under en tolvmånadersperiod
• Ersättningen utbetalas av en arbetsgivare som inte har hemvist i Sverige eller på dennes vägnar
• Ersättningen belastar inte ett fast driftställe i Sverige

Bedömningen av vem som ska anses vara arbetsgivare skiljer sig åt i olika länder. I Sverige anses arbetsgivare vara den som utger ersättning för arbete. Detta brukar kallas ett formellt synsätt på vem som är arbetsgivare.

Då 183-dagarsregeln även återfinns i skatteavtal innebär detta att regeln kan bli tillämplig för en obegränsat skattskyldig person i Sverige under förutsättning att personen har hemvist i utlandet enligt skatteavtalet.

Vad förändras?

I och med övergången till ett så kallat ekonomiskt arbetsgivarbegrepp införs ett undantag till den huvudregel som anger att arbetsgivare är den som utger ersättning för arbete. Om en anställd hyrs ut eller ställs till förfogande för att utföra arbete i en verksamhet i Sverige är 183-dagarsregeln inte längre tillämplig. I sådant fall anses personen ha en ekonomisk arbetsgivare i Sverige och skattskyldighet för inkomst för arbetet kan uppkomma redan från första arbetsdagen. För att bedöma om personen har en ekonomisk arbetsgivare i Sverige görs en sammanvägd prövning av olika faktorer. Visar det sig att den ekonomiska arbetsgivaren är en annan än den formella arbetsgivaren och att denna arbetsgivare har hemvist i Sverige blir följaktligen 183-dagarsregeln inte längre tillämplig, trots att den anställde får sin lön utbetald av en utländsk arbetsgivare.

För att bedöma om det finns en ekonomisk arbetsgivare i Sverige ska hänsyn tas till vem det är som utövar kontroll över det arbete som den anställde utför. Om arbetet inte utförs för den formella arbetsgivaren under dennes kontroll och ledning är således inte 183-dagarsregeln tillämplig.

För att underlätta för anställda som vistas i Sverige för korta arbetsperioder innehåller även det nya lagförslaget en undantagsregel för dessa. Regeringen föreslår att det ekonomiska arbetsgivarbegreppet ska åsidosättas vid kortare arbetsperioder om högst 15 arbetsdagar följd, och sammanlagt högst 45 arbetsdagar under ett kalenderår. I de förslag som tidigare lämnats ställdes även krav på att arbetet som utfördes skulle vara utfört i en och samma koncern. Detta krav har tagits bort i den nu presenterade propositionen och undantaget gäller därför i alla situationer utan begränsning.

Skyldighet för utländska arbetsgivare att göra skatteavdrag

Vad gäller idag?

En skyldighet att innehålla svensk preliminärskatt föreligger idag enbart för svenska arbetsgivare samt utländska arbetsgivare med fast driftställe i Sverige. Detta innebär att utländska arbetsgivare idag inte har någon skyldighet att registrera sig i Sverige för att kunna göra skatteavdrag.

Vad förändras?

I det nya lagförslaget föreslås även utländska arbetsgivare få en skyldighet att göra skatteavdrag. Skyldigheten inträffar i de fall den anställde är skattskyldig i Sverige för den lön personen uppbär från sin utländska arbetsgivare. I och med att en skyldighet att göra skatteavdrag uppstår föranleder detta även en registreringsskyldighet som arbetsgivare i Sverige för det utländska bolaget samt en skyldighet att lämna månatliga arbetsgivardeklarationer. Om den anställde innehar ett så kallat SINK-beslut ska skatteavdrag göras med 25 procent och i annat fall med 30 procent. 
 

Övriga förändringar

Regeringen föreslår även att krav ska ställas på F-skattebevis för utländska företag som erhåller betalning för arbete utfört i Sverige. Om inte F-skattebevis kan uppvisas av betalningsmottagaren ska utbetalaren göra skatteavdrag med 30 procent på betalningen. Detta innebär att samma regler som idag gäller för svenska betalningsmottagare även utsträcks till att omfatta utländska betalningsmottagare som erhåller betalning för arbete utfört i Sverige.
 

Deloittes kommentar

Regeringens förslag innebär en betydande förändring för utländska företag och anställda som verkar i Sverige. Det utökade undantaget för kortare arbetsperioder är välkommet och medför att anställda som vistas i Sverige under korta tidsperioder fortsatt är opåverkade av de nya reglerna.

Övergången till ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp ställer krav båda på den anställde och dennes arbetsgivare att analysera om den anställdes arbete i Sverige utförs för en ekonomisk arbetsgivare med hemvist i Sverige. Det är den anställde som ansvarar för att korrekt redovisa sin inkomst i Sverige antingen genom inlämnande av SINK-ansökan eller deklaration.

Det föreslagna kravet på att utländska arbetsgivare ska ha en skyldighet att göra skatteavdrag från ersättning som är skattepliktig i Sverige innebär att även arbetsgivaren har en skyldighet att säkerställa om en ekonomisk arbetsgivare finns i Sverige. Detta kommer innebära en markant ökning av antalet personer som blir skattskyldiga i Sverige vid tillfälligt arbete. Detta väntas även leda till en stor ökning av antalet utländska bolag som behöver registrera sig i Sverige.

Då rapportering och skatteavdrag ska göras i förhållande till hur stor procentuell del av arbetet som den anställde utför i Sverige innebär detta även en ökad administration i form av kartläggning av anställdas arbetsmönster.

För att hjälpa organisationer hantera sin mobila personal och tjänsteresenärer har Deloitte tagit fram ett koncept för att möta den ökade komplexiteten som det nya förslaget innebär.

Läs mer om konceptet Deloitte 4-phase business traveller concept >