Förbrukning av el- och bränsle i tillverkningsprocess i industriell verksamhet – ny praxis eller en tillfällig lättnad?

Bakgrund

Hel eller delvis skattebefrielse för el och bränsle som förbrukas i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet kan erhållas genom återbetalning eller avdrag i deklarationen. Vid gränsdragningen mellan industriell verksamhet och annan verksamhet kan Standard för svensk näringsgrensindelning (SNI) användas som en allmän vägledning. De koder som återfinns i det industriella spannet är 05-33 och koderna är vägledande om än inte bindande, i praktiken presumeras det dock att verksamhet inom spannet utgör industriell verksamhet. Om flera skilda typer av aktiviteter bedrivs i ett och samma företag är det i regel avgörande om den huvudsakliga verksamheten i företaget är att anse som industriell. Detta har kommit till uttryck i Skatteverkets ställningstagande från den 29 maj 2008, i vilket man redogjort för uppfattningen att avgörande för om industriell verksamhet kan anses föreligga i regel är om den huvudsakliga verksamheten i företaget är att anse som industriell.

I förhandsbeskedet beskrivs det aktuella företagets verksamhet på så vis att företaget köper, torkar, lagrar, förädlar och säljer spannmål som köps in från medlemmar samt externa kunder. Spannmålsverksamheten omfattar flertal steg som bland annat omfattar förädling som kräver stora investeringar i industriella anläggningar och maskiner som utför avancerade processer.

Företaget ansåg att dess spannmålsverksamhet, som åsatts SNI-kod 46.210 (partihandel med spannmål, råtobak, utsäde och djurfoder), är en industriell verksamhet som inte kan klassificeras som partihandel med spannmål.

Skatteverket ansåg att den beskrivna spannmålsverksamheten i sig kan anses vara industriell vid tillämpning av LSE även om verksamheten inte är hänförlig till det industriella intervallet i SNI-indelningen. Verket framhöll att den industriella verksamheten dock måste utgöra mer än 50 procent av bolagets totala verksamhet. I detta sammanhang öppnade man också upp för uppfattningen att det inte kan uteslutas att bedömningen av om den huvudsakliga verksamheten i företaget är industriell ska kunna göras med utgångspunkt i energiförbrukningen.

Skatterättsnämnden konstaterade att det saknas uttryckligt stöd i lagtexten för att kräva att den huvudsakliga verksamheten måste vara industriell för att återbetalning ska kunna medges. Begränsningen till att det endast är förbrukning i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet som omfattas av den lägsta skattesatsen infördes redan i lagen (1957:262) om allmän energiskatt och överfördes till LSE. Enligt Skatterättsnämndens mening ger uttalandena i förarbetena till LSE om att inga materiella ändringar var avsedda således inte tillräckligt stöd för att läsa in ett krav på huvudsaklighet i nu aktuella bestämmelser i LSE. Ett krav på huvudsaklighet vid bedömningen av om en verksamhet är industriell kan därför inte ställas.

Deloittes kommentarer

Att den huvudsakliga verksamheten ska vara industriell är inte ett nytt fenomen och har inte tidigare mött motstånd hos förvaltningsdomstolarna på så sätt som skett genom detta förhandsbesked. Om förhandsbesked står sig vid en överprövning eller om beskedet inte överklagas kommer sannolikt många fler företag kvalificeras till skattebefrielse för den el och bränsle företagen förbrukar i dess industriella verksamhet.

För det fall Högsta förvaltningsdomstolen vid ett överklagande ändrar förhandsbesked på så vis att huvudsaklighetskriteriet bibehålls öppnar Skatteverket ändock upp för en delvis generösare tillämpning av vilka företag som kan omfattas av skattebefrielse för förbrukningen av el och bränsle i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet. Skatteverket lämnar denna öppning genom att presentera en ny uppfattning att det ”inte kan uteslutas att bedömningen av om den huvudsakliga verksamheten i företaget är industriell ska kunna göras med utgångspunkt i energiförbrukningen”. Denna uppfattning är inte i överensstämmande med SNI, då SNI främst är en statistisk standard som används för att klassificera enheter som företag och arbetsställen efter deras ekonomiska aktiviteter.

Enligt vår erfarenhet är reglerna om skattebefrielse sannolikt underutnyttjade och nu aktuellt förhandsbesked öppnar upp för att ännu fler verksamheter kan komma att kvalificeras till skattebefrielse.

Har ni som bolag tidigare nekats skattebefrielse för er el- och eller bränsleförbrukning i er tillverkningsprocess i industriell verksamhet med motiveringen att er huvudsakliga verksamhet ej är industriell, kontakta gärna oss i punktskatteteamet på Deloitte för rådgivning.