HFD avgör fråga om den skatterättsliga karaktären av placeringstillgångar som övergår till att redovisas som andelar i intresseföretag

Bakgrund och Skatterättsnämndens besked

Vid förvärv av andelar i Y AB (”Y”) gjorde X AB (”X”), ett försäkringsbolag, bedömningen att innehavet gav ett begränsat inflytande och inte skulle bli varaktigt. Mot denna bakgrund redovisades innehavet som ”andra finansiella placeringstillgångar” och hanterades skattemässigt som lagertillgångar. X fick allteftersom ett större inflytande i Y och innehavet ändrades därför i redovisningen till ”placeringar i koncernföretag och intresseföretag”. Med anledning av detta ansökte X om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden och frågade om den ändrade redovisningen även skulle förändra den skatterättsliga karaktären på innehavet från lager- till kapitaltillgångar. Om så var fallet ville X även veta om karaktärsbytet skulle föranleda uttagsbeskattning eller annan avskattning.

Bestämmelserna i 17 kap. 17 och 18 §§ IL klargör vilken skattemässig karaktär ett försäkringsföretags placeringstillgångar har. Skatterättsnämnden kommenterade dessa regler och hänvisade även till ett avgörande från HFD (dåvarande Regeringsrätten), RÅ 2009 ref. 36. I det avgörandet fann HFD att värdepapper som ett aktiebolag förvärvat i en värdepappersrörelse behöll sin karaktär av lagertillgångar även sedan bolaget övergått till förvaltande verksamhet. Avgörandet grundades på att det saknas gemensamma bestämmelser som anger när och med vilka konsekvenser en lagertillgång kan övergå till att bli en kapitaltillgång i samma ägares hand. Mot bakgrund av detta avgörande konstaterade Skatterättsnämnden att den ändrade redovisningen av innehavet i Y inte skulle förändra den skatterättsliga hanteringen av innehavet som lagertillgång.  

Målet vid HFD

HFD har avgjort frågan genom att fastställa Skatterättsnämndens förhandsbesked. I sitt avgörande kommenterar HFD de regeltekniska skillnader som föreligger mellan den nuvarande situationen och situationen i RÅ 2009 ref. 36, men anser att skillnaderna inte kan anses medföra att situationerna bör behandlas olika. HFD:s slutsats är således att den ändrade redovisningen av innehavet i Y inte föranleder en förändring av den skatterättsliga karaktären på innehavet.