Nyheter

Högsta förvaltningsdomstolen nekar utrangeringsavdrag då byggnad inte är helt riven

Tax alert 

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i en dom meddelad den 17 mars 2021 prövat huruvida utrangeringsavdrag ska göras för kvarvarande del av anskaffningsvärdet för byggnad, trots att byggnaden inte rivits i sin helhet.

Omständigheterna i målet och HFD:s dom

I det aktuella fallet hade Bolaget under 2012 och 2013 rivit stora delar av byggnaden som fram till och med rivningen använts till kontorsändamål. Vissa delar revs i sin helhet, i övrigt återstod efter rivningen endast bärande konstruktionsdelar avseende vissa delar av den ursprungliga byggnaden. Bolaget uppförde därefter bostäder samt nya kontorslokaler på fastigheten i vilka de kvarvarade delarna av den ursprungliga byggnaden, efter förstärkning och komplettering, användes. Bolaget begärde i samband med rivningen utrangeringsavdrag för den kvarvarande delen av det skattemässiga anskaffningsvärdet för byggnaden. Skatteverket nekade avdraget och både förvaltningsrätt och kammarrätt delade Skatteverkets bedömning.

I HFD anförde Bolaget i första hand att utrangeringsavdrag skulle medges för hela det kvarvarande skattemässiga anskaffningsvärdet och i andra hand med ett belopp som motsvarar den procentuella andel av oavskrivet skattemässigt anskaffningsvärde som de rivna delarna utgjorde av byggnadens totala yta. Bolaget argumenterade för att de delar som stod kvar efter rivningen inte kunde användas för det ändamål som byggnaden var avsedd för och att rivningen därför bör anses vara definitiv. Vidare anförde Bolaget att det är uppenbart att värdeförhållandena inte speglar de faktiska förhållandena då det skattemässiga värdet för fastigheten efter rivningen översteg marknadsvärdet med ca 370 Mkr.

HFD anger att en förutsättning för att utrangeringsavdrag ska erhållas är att utrangeringen framstår som definitiv, vilket enligt HFDs mening bör innebära att hela, eller så gott som hela, byggnaden rivs. HFD konstaterar att stora delar av den ursprungliga byggnaden bevarats och ingår i den nya byggnaden varför utrangeringen inte kan anses vara definitiv. Slutligen konstaterar HFD att det inte finns något stöd för att fördela kvarvarande anskaffningsvärde mellan rivna respektive bevarade delar av en byggnad baserat på hur stor del av byggnaden som rivits. Sammanfattningsvis fann HFD således att Bolaget inte har rätt till utrangeringsavdrag.

Kommentar

I och med denna dom tydliggörs det att en byggnad i princip ska vara helt riven för att utrangeringsavdrag av resterande skattemässigt anskaffningsvärde ska kunna erhållas. Om viss del av byggnaden behålls ska alltså hela det skattemässiga värdet för byggnaden lämnas opåverkat, även avseende de byggnadsdelar som inte längre finns kvar. Det bör noteras att för inventarier finns en bestämmelse i inkomstskattelagen som medger avdrag om skattemässigt värde på inventarierna överstiger marknadsvärdet. Motsvarande bestämmelse saknas för byggnader.

Enligt vår mening kan HFDs syn leda till vissa olyckliga konsekvenser, utöver det faktum att en skattskyldig under en lång period ska göra skattemässiga värdeminskningsavdrag på tillgångar som inte längre finns kvar i verksamheten. Som ovan nämnts översteg, i det aktuella fallet, skattemässigt värde det marknadsmässiga värdet. Detta innebär att om Bolaget skulle avyttrat den aktuella fastigheten för marknadsmässig ersättning direkt efter rivningen, skulle försäljningen resulterat i en skattemässig förlust där avdraget i viss fall begränsas av den s k fastighetsfållan, dvs. endast få kvittas mot vinster vid överlåtelse av fastigheter.

Det hade därutöver varit önskvärt om domstolen utvecklat resonemanget om hur fastighetsägare ska förhålla sig till en byggnads faktiska ekonomiska livslängd och i vilken utsträckning den ekonomiska livslängden kan påverka det skattemässiga värdet.

Hade du nytta av den här informationen?