Import av olja bokförs i efterhand

Bolag har importerat olja från Dominikanska republiken Kongo. För att oljan ska omfattas av tullfrihet krävs att ursprungscertifikat utfärdats av behörig myndighet. Vid kontroll i efterhand har Tullverket funnit att det ursprungscertifikat som utfärdats vid importen av oljan inte utfärdats av en myndighet som vid tillfället för importen varit behörig. Tullverket beslutar att påföra bolaget kostnader för tull och moms i efterhand. Kammarrätten i Stockholm fastställer Tullverkets beslut. 

Ett bolag har importerat olja från dominikanska republiken Kongo. Bolaget anmälde importen elektroniskt och angav då namnet på den myndighet som utfärdat ursprungscertifikat, varpå oljan bedömdes omfattas av tullfrihet. Tullverket har i efterföljande kontroll funnit att aktuellt ursprungscertifikat inte utfärdats av myndighet med behörighet att utfärda ursprungscertifikat och att oljan därmed inte borde ha omfattats av tullfrihet. Frågan i målet var om hinder förelegat för att bokföra tull och moms i efterhand. 

Bokföring i efterhand kan inte ske om det tullbelopp som enligt lag ska erläggas, inte har bokförts på grund av ett misstag från tullmyndigheternas sida och gäldenären inte rimligen kunde ha upptäckt detta, eftersom gäldenären handlat i god tro och följt gällande bestämmelser. Den första fråga som Kammarrätten således hade att besvara var huruvida den underlåtna bokföringen berott på ett misstag från tullmyndighetens sida. 

Kammarrätten anger att begreppet ”tullmyndighet” även inkluderar myndigheter i tredje land som har behörighet att utfärda ursprungscertifikat. Kammarrätten fann att utfärdande myndighet i detta fall inte varit behörig att utfärda ursprungscertifikat vid tillfället för importen och därmed inte kunde anses vara en sådan tullmyndighet i tredje land som omfattas av begreppet ”tullmyndighet”.

Kammarrätten anger vidare i ljuset av EU-domstolens praxis, att Tullverket genom tillgång till SMS-databasen får ha ansetts ha haft vetskap om att utfärdande myndighet inte haft behörighet att utfärda ursprungscertifikatet. Beviljandet av förmånsbeskattningen anses således ha skett på grund av ett misstag från Tullverkets sida. 

Den sista frågan som Kammarrätten prövar är huruvida bolaget inte rimligen borde ha upptäckt Tullverkets misstag, eftersom att bolaget handlat i god tro. 

Bedömningen av huruvida ett misstag rimligen borde ha upptäckts ska göras med hänsyn till misstagets art, de berörda aktörernas yrkeserfarenhet samt den aktsamhet som iakttagits. Kammarrätten anger att avstående från bokföring i efterhand är ett undantag från normal import- och exportordningen och begreppet ”god tro” ska därmed, enligt EU-domstolen tolkas restriktivt. 

Det är ostridigt att bolaget inte kan ha ansetts haft vetskap om att ursprungscertifikatet varit ogiltigt. Kammarrätten finner dock att bolaget inte kan ha ansetts vidtagit några försiktighetsåtgärder för att försäkra sig om att importen uppfyllde samtliga villkor för förmånsbehandling. Med anledning av detta finner Kammarrätten att förutsättningar för avstående från bokföring i efterhand inte är uppfyllda, Kammarrätten fastställer Tullverkets beslut.

Deloittes kommentar

Kammarrättens domslut är mycket långtgående vad gäller de åtgärder som den skatteskyldige måste företa för att anses handla i god tro vid import. Det är för den skattskyldige inte möjligt att på egen hand avgöra om en myndighet i tredje land är en sådan behörig myndighet som omfattas av begreppet ”tullmyndighet”, dessa uppgifter är konfidentiella. 

Följaktligen blir effekten av domslutet att ett bolag kommer få svårigheter att hävda god tro vid kontroll av ursprungscertifikat och att bolagen för varje sådan import påförs en undersökningsplikt för att inte riskera att importen bokförs i efterhand.