Kammarrätten om moms vid tillhandahållanden från delägare till delägt kommanditbolag

I och med domen upphävdes Skatteverkets beslut att påföra komplementären utgående moms avseende de aktuella tjänsterna. Domen belyser återigen den rådande gränsdragningsproblematiken vad gäller bolagsmäns arbete till förmån för delägda handels- och kommanditbolag. 

Bakgrunden i målet var att ett kommanditbolag drev en kapitalfond. Komplementären (ett AB) ägde enbart 0,02 procent av kommanditbolaget, resterande 99,98 procent ägdes av en ensam kommanditdelägare (ett försäkringsbolag). Enligt bolagsavtalet skulle komplementären sköta all förvaltning av kommanditbolagets och fondens angelägenheter samt företräda kommanditbolaget i förhållande till tredje man. Bolagsavtalet innebar vidare att komplementären skulle få ett förvaltningsarvode för att täcka sina kostnader. Förvaltningsarvodet skulle sedan avräknas från komplementärens del av kommanditbolagets vinst. 

Skatteverket hävdade att förvaltningsarvodet utgjorde ersättning för tjänster och att tillhandahållandena därmed skulle utgöra skattepliktig omsättning i momshänseende. Skatteverket argumenterade att omsättning är ett EU-rättsligt begrepp och att nationella civilrättsliga regler om förvaltningsarvode är irrelevanta för bedömningen. Vidare menade Skatteverket att en momsfri hantering skulle strida mot likabehandlingsprincipen då parterna, enligt Skatteverket, kunde styra momsbeskattningen genom utformningen av bolagsavtalet. 

Kammarrätten å andra sidan menade att den kapitalförvaltning och skötsel av administrativa frågor som komplementären utförde för kommanditbolagets räkning omfattades av komplementärens åtaganden enligt bolagsavtalet och att tjänsterna dessutom låg väl i linje med kommanditbolagets kärnverksamhet. Sammantaget ansågs förvaltningsarvodet därför utgöra vinstutdelning till komplementären och komplementärens fullgörande av åtaganden enligt bolagsavtalet ansågs inte utgöra omsättning i momshänseende. 

Deloittes kommentar

Frågan om moms på tillhandahållanden mellan delägare och det delägda kommandit- eller handelsbolaget är komplex. Frågan har även prövats i svenska domstolar och i EU-domstolen ett flertal gångar. Praxis ger dock ingen klar bild och rättstillämpningen kan sägas vara oklar. Detta illustreras inte minst av att Högsta förvaltningsdomstolen i en dom daterad den 21 juni 2016 (mål nr. 3020-15) kommit till motsatt slut i ett snarlikt ärende, varpå tjänsterna beskattades. I båda målen var fråga om ett tillhandahållande av förvaltningstjänster i enlighet med bolagsavtalet. I Högsta förvaltningsdomstolens dom ansågs dock förvaltningsarvodet utgöra motvärde för de tjänster bolagsmannen tillhandahållit kommanditbolaget, medan förvaltningsarvodet i kammarrättens dom inte ansågs utgöra betalning för utförda tjänster.