SEB:s Jens Magnusson: ”Det finns inga typiska dagar som chefsekonom”

Vi träffar Jens Magnusson på SEB:s kontor på Kungsträdgårdsgatan i Stockholm. Banken har nyligen släppt årets första makroekonomiska prognos, Nordic Outlook, och det är fullt upp med dragningar såväl inom banken som för kundbolag och journalister. 

– Min roll handlar mycket om att titta på material och data och tillsammans med kollegorna omvandla det till något som vi kan få ut i form av budskap, rådgivning eller rapporter. Det är verkligen ingen ”one man show” – vi är en grupp specialister som hjälps åt med att ta fram och kommunicera prognoserna. Det räcker inte med att vi sitter och tänker på vår kammare – vi måste också nå ut med vår analys, säger Jens.

Det har gått ett och ett halvt år sedan Jens efterträdde Robert Bergqvist som SEB:s chefsekonom. Han hade då varit på banken i 16 år. Efter att ha inlett sin karriär inom offentlig sektor på Socialdepartementet och Finansdepartementet gick han 2005 över till SEB Trygg Liv – numera SEB Pension och Försäkring – där han bevakade ekonomi och politik, med fokus på pensions- och välfärdsfrågor. 

– Min tid på Finansdepartementet sammanföll med att vi bytte pensionssystem i Sverige. Jag kom in i reformens genomförandefas och ansvarade för pensionsfrågorna från Finansdepartementets håll. Det var nog också det som gjorde att SEB hörde av sig några år senare – det fanns ett underskott av folk som hade arbetat med det nya systemet och visste hur det fungerade. Så det var det jag gjorde inledningsvis på SEB, säger Jens. 

Han blev så småningom chef för omvärldsanalys på SEB Trygg Liv och fick därefter titeln välfärdsekonom – den första av sitt slag. Några år senare blev han chef för enheten Investeringsstrategi och sparakommunikation inom divisionen för kapitalförvaltning innan han tillträdde som bankens privatekonom 2013 – en roll med brett fokus på allt från hushållens ekonomi och sparande till pensioner och bostadsmarknad. Och alltid med ett öga på makroläget och den ekonomiska politiken.

Ingen dag är den andra lik

Sommaren 2021 tog Jens över som bankens chefsekonom. Hur ser en typisk dag i den rollen ut? 

– Det finns inga typiska dagar! De är ganska otypiska allihop. Men de börjar på ungefär samma sätt, med att jag går igenom nyhetsflödet. Klockan åtta har vi ett telefonmöte inför att marknaderna öppnar där vi går igenom sådant som hände igår och sådant som vi väntar på idag. Hur resten av dagen ser ut varierar väldigt mycket, säger Jens. 

Kanske finns det en resa på programmet – oftast inom Sverige men inte sällan utomlands. De flesta dagar, oavsett om de tillbringas i Stockholm eller någon annanstans, innehåller något eller några kundmöten eller föredrag på externa konferenser eller seminarier. Det blir också många interna möten som kan handla om alltifrån administrativa frågor till dragningar för styrelsen. Det uppstår även diskussioner med teamet om vilka tolkningar man ska göra av den data som kommer in och hur den ska påverka prognoserna. Då gäller det att prata ihop sig och hitta samsyn. 

När det gapar tomt på schemat finns det alltid läsning att ta igen och seminarier och webbinarier att ta del av. Jens blir ofta uppringd av journalister som ber honom kommentera eller förklara ekonomiska skeenden och vad det är som händer i ekonomin. Hur håller han sig själv uppdaterad? 

– Jag försöker omvärldsbevaka väldigt brett. De ekonomiska frågorna står förstås i centrum men det gäller att inte stanna där. Vi verkar ju i ett samhälle och i en samhällsekonomi. Så lika viktigt som de renodlade ekonomiska data som vi har tillgång till är ju förstås att hänga med i det generella nyhetsflödet, i alltifrån säkerhetspolitik till inrikespolitik och de stora samhällsfrågorna. Jag försöker få till en så bred nyhetsinsamling som möjligt, säger Jens. 

Osäkerheten ovanligt stor

Arbetet med att förstå det ekonomiska läget och prognostisera framtiden utgör en stor del av Jens jobb. Idag finns ett närmast oändligt antal datakällor att använda i analysen. Mycket av informationen som används kommer från centrala statliga myndigheter som Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Statistiska Centralbyrån, men även mindre instanser och SEB:s egna dataserier. För internationell data vänder man sig bland annat till organisationer som IMF, Världsbanken, OECD och EU-kommissionen, samt analysbolag som specialiserar sig på olika delar av världen. Men ökningen i antalet datakällor har inte inneburit någon större förändring för själva hantverket. Processen med att ta fram prognoserna ser ut ungefär som den alltid har gjort: man tar in data, värderar dem, sneglar på teorin, jämför med tidigare utfall, funderar över nuläget och drar slutsatser om hur man tror saker kommer att utvecklas framöver. 

Det som förändrats är förstås vilka frågor som är mest intressanta. Jens beskriver perioden efter eurokrisen fram till 2019 som relativt stabil, vilket gjorde det något lättare att förutse ekonomin. År 2020, när pandemin slog till, gick vi däremot in i en ny era som är betydligt svårare att förutspå. 

– Just nu är osäkerheten ovanligt stor. Vi har väldigt begränsad erfarenhet av den typer av chocker och impulser vi upplevt de senaste åren, och det är många gamla sanningar som ställs på ändan. Så det gäller att ta in så mycket som möjligt, lära om och vara ödmjuk inför att det är otroligt svårt att spå just nu, säger Jens.

Vilka är de största osäkerhetsfaktorerna? 

– Om man tittar på hela världsarenan är det svårt att ducka för de geopolitiska riskerna. Vi ser tyvärr inte många tecken på att kriget i Ukraina går mot en deskalering. Samtidigt har vi den känsliga relationen mellan Kina och USA som en obehaglig bakgrund. Tittar man på de stora ekonomiska riskerna så handlar ju mycket om inflationen. Vi har inte haft så här hög inflation och höga räntor på flera decennier, vilket medför en stor osäkerhet, inte minst för att ekonomin ser väldigt annorlunda ut nu jämfört med tidigare, säger Jens.

Ett fyraårigt ekonomiskt drama

Titeln på SEB:s senaste Nordic Outlook – Sista akten i ett fyraårigt ekonomiskt drama – indikerar dock att den nya eran går mot sitt slut. Det beskrivs som att den första akten började 2020 med pandemin och det tvärstopp den satte för den globala ekonomin. 2021 var den andra akten: ett återhämtningsår med relativt stark tillväxt och starka bostads- och finansmarknader. När vi stod på tröskeln till den tredje akten 2022 var det många som trodde att vi skulle se en fortsättning på återhämtningen. Istället blev det ett år av krig, energibrist, inflation och räntehöjningar.

Vad är det som tyder på att 2023 blir den sista akten? 

– Kanske är titeln något överdramatiserad, men vi tror ändå att 2023 kommer ge oss svar på många av de frågor som uppstått de senaste åren. Inflationen till exempel – kommer den vika ner sig eller etablera sig på en ny, högre nivå? Kommer ekonomin återgå till ett mer normalt läge eller går vi mot en ny period av hög inflation och höga räntor? Hur kraftig kommer recessionen bli? De frågorna kommer behöva få någon slags upplösning under det kommande året, säger Jens. 

Vilka lärdomar tar vi med oss från den här krisen? 

– Det är alltid svårt att veta vad man ska ta med sig, för nästa kris ser aldrig likadan ut. Det kommer alltid finnas en del element som är desamma, och en del som är nya. Och ju längre prognoshorisont man har, desto svårare blir det. Man får tänka på de närmsta månaderna och försöka vara så lyhörd som möjligt. Men det är spännande tider nu, för prognosmakare och för alla andra, säger Jens.