Beslut från EU-domstolen i viktig skattedom

Målet i EU-domstolen rörde det svenska bolaget Lexel som nekats avdrag för ränteutgifter till ett franskt koncernbolag. I Frankrike fanns möjlighet att dra av skattemässiga underskott på så sätt att ingen kontant skatt skulle erläggas. Avdrag nekades med stöd av den så kallade undantagsregeln. Regeln innebär att även om avdrag ska medges enligt huvudregeln, kan avdrag likväl vägras om det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.

Målet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som begärde förhandsavgörande i frågan om huruvida undantagsregeln utgör en inskränkning i etableringsfriheten enligt artikel 49 FEUF och, om så är fallet, ifall en sådan inskränkning eventuellt kan anses vara motiverad.
 

EU-domstolens bedömning

Domstolen inleder med att konstatera att det föreligger en inskränkning i etableringsfriheten. Detta då den aktuella regeln inte skulle vara tillämplig om det bolag som mottog räntebetalningen haft hemvist i Sverige och det förelegat koncernbidragsrätt, eftersom det under dessa förhållanden inte hade uppkommit en skatteförmån.

Domstolen slog därefter fast att inskränkningen inte kan motiveras, varken av intresset att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt eller av behovet av en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Av resonemang som framgår av EU-rättslig praxis kan utläsas att för att en inskränkning i etableringsfriheten ska kunna motiveras med hänsyn till intresset att motverka skatteundandraganden och skatteflykt måste det specifika ändamålet med en sådan inskränkning vara att hindra beteenden som består i att iscensätta fiktiva upplägg som inte har någon ekonomisk förankring och som arrangeras i syfte att undvika skatt som normalt ska betalas på den vinst som genererats i verksamhet som bedrivs i landet. EU-domstolen konstaterar att undantagsregeln kan omfatta transaktioner som genomförs på marknadsmässiga villkor och som följaktligen inte utgör rent konstlade eller fiktiva upplägg i syfte att undvika den skatt som normalt ska betalas på vinst som genererats i verksamhet som bedrivs i landet. Domstolen menar att enbart den omständigheten att ett bolag önskar göra avdrag för räntor i en gränsöverskridande situation, utan att det har skett någon fiktiv överföring, inte kan motivera en åtgärd som medför en inskränkning i etableringsfriheten.

Motiveringen att säkerställa en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna underkänns mot bakgrund av att en minskning av skatteintäkter inte kan anses utgöra sådan tvingande hänsyn till allmänintresset som kan åberopas för att motivera en åtgärd som i princip strider mot en grundläggande frihet och att den ränta för vilken Lexel begärde avdrag skulle ha varit avdragsgill om det mottagande bolaget inte ingick i intressegemenskap med Lexel. När villkoren för en koncernintern gränsöverskridande transaktion och villkoren för en extern gränsöverskridande transaktion motsvarar marknadsmässiga villkor, föreligger det ingen skillnad mellan dessa transaktioner i fråga om den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.
 

Deloittes kommentar

Förhandsavgörandet från EU-domstolen är välkommet på flera sätt då tillämpningen av reglerna har präglats av stor rättsosäkerhet. Vi vet nu att Skatteverkets tolkning av regelverket är i strid med EU-rätten och att väldigt många beskattningsbeslut därför är felaktiga. Domen ger också god vägledning för lagstiftare att ta hänsyn till vid utformning av nya regelverk.

Vilken närmare effekt domen kommer att få för tillämpningen av de svenska ränteavdragsbestämmelserna är dock fortfarande oklar och HFD har nu en omfattande uppgift framför sig med att ta fram en dom i målet. Det saknas tydlig vägledning kring hur en sådan dom ska införlivas i svensk rättstillämpning. Det finns i övrigt några viktiga frågor HFD behöver beakta i domen, nämligen huruvida de uppgifter som Skatteverket lämnat om reglernas tillämplighet stämmer och hur dessa påverkar rättfärdigandebedömningen.

När dom väl faller får vi förhoppningsvis mer klarhet i reglernas tillämpning och det är först därefter som frågor kring förenlighet med den fria rörligheten av kapital, påverkan på tillämpningen av den så kallade ventilen samt konsekvenser för de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna aktualiseras. Det står dock redan i nuläget klart att många beskattningsbeslut är felaktiga oavsett prövningen ovan. Det finns därför all anledning att fundera på om EU domstolens förhandsavgörande ger anledning att överklaga nekade ränteavdrag. Vi ställer naturligtvis gärna upp på en sådan diskussion.

Kontakta oss