Ny dom från Högsta förvaltningsdomstolen – distansarbete från utlandet räknas som arbete i Sverige

Inledning 

Socialförsäkringen i Sverige är indelad i tre grenar, nämligen bosättningsbaserade förmåner, arbetsbaserade förmåner samt övriga förmåner. Av 6 kap. 2 § socialförsäkringsbalken (2010:110), SFB, följer att förvärvsarbete i verksamhet i Sverige är att anse som ”arbete i Sverige ” om inget annat uttryckligen anges. Den som arbetar i Sverige är därmed försäkrad för arbetsbaserade förmåner, däribland tillfällig föräldrapenning, vilket framgår av 6 kap. 6 § SFB.

Även om utgångspunkten är att arbetet ska utföras rent fysiskt i Sverige för att omfattas av förmånerna finns situationer när arbete som utförs utomlands kan anses som arbete i Sverige. I lagtexten finns  undantagsbestämmelser för vissa personkategorier (sjömän, utsända arbetstagare, diplomater m.fl.). I dessa fall  får det anses finnas en tillräckligt stark koppling mellan arbetet utomlands och Sverige. När en person arbetar på distans från utlandet utan att omfattas av  en särskild personkategori i SFB blir bedömningen om personen är försäkrad för en viss arbetsbaserad förmån i Sverige något mer komplex. Av förarbetena framgår att det ankommer på de rättsvårdande myndigheterna att genom praxis fastställa de närmare omständigheter under vilka ett arbete som helt eller delvis utförs på distans ska anses som arbete i Sverige (prop. 1998/99:119). Vid en sådan bedömning aktualiseras dels frågan om det finns en koppling mellan arbetet som utförs och Sverige, dels frågan om kopplingen är tillräckligt stark för att arbetet ska anses som arbete i Sverige. Vilka omständigheter som ska beaktas i denna bedömning klargörs i Högsta förvaltningsdomstolens dom.

Bakgrund i målet

En person som arbetade vid ett universitet i Sverige flyttade med sin familj till Sydafrika. Hennes make var utsänd av sin arbetsgivare för att arbeta utomlands och hon var medföljande. Hennes arbetsgivare i Sverige godkände i september 2018 att hon skulle få arbeta på distans från Sydafrika. Året därpå ansökte hon hos Försäkringskassan om tillfällig föräldrapenning. Ansökan avslogs av Försäkringskassan som grundade sitt beslut på att hon inte tillhörde den arbetsbaserade delen av den svenska socialförsäkringen eftersom hon inte arbetade i Sverige.

Arbetstagaren överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm och argumenterade att hennes arbete som utfördes på distans från Sydafrika skulle jämställas med arbete i Sverige bl.a. eftersom arbetsuppgifterna utfördes på samma sätt som i Sverige. Dessutom fick hon sin lön från arbetsgivaren i Sverige, hon betalade skatt i Sverige och arbetsgivaren betalade arbetsgivaravgifter i Sverige. Försäkringskassan å sin sida ansåg att huvudregeln, att arbetet fysiskt ska utföras i Sverige, skulle gälla. Vidare ansåg Försäkringskassan att även om distansarbete i utlandet utförs för arbetsgivare med verksamhet i Sverige, så kan arbetstagaren inte vara försäkrad i Sverige.

Försäkringskassans beslut upphävdes av förvaltningsrätten som ansåg att det mot bakgrund av vad som framkommit i utredningen kunde fastställas att arbetet som arbetstagaren hade utfört på distans från Sydafrika hade en så stark anknytning till Sverige att det skulle betraktas som arbete i Sverige. Kammarrätten i Stockholm gjorde, efter Försäkringskassans överklagan av domen, samma bedömning som förvaltningsrätten. Överklagandet avslogs därmed, och Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den anknytning som en arbetstagare som utför arbete utomlands kan ha till Sverige genom att till exempel vara bosatt eller på annan grund folkbokförd här, saknar betydelse för bedömningen om det finns koppling mellan arbetet och Sverige. Andra förhållanden såsom att personen har tillgång till en bostad i Sverige eller betalar skatt här har heller inte någon betydelse i detta avseende. Vidare kunde Högsta förvaltningsdomstolen konstatera att det visserligen finns en koppling mellan tillhörigheten till arbetsbaserade förmåner och arbetsgivarens skyldighet att betala arbetsgivaravgifter, men att det saknar betydelse om arbetsgivaren har erlagt avgifter på ersättningar som betalas till arbetstagaren.

I enlighet med vad som framgår av förarbeten (prop. 1998/99:119) ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att omständigheterna i varje enskilt fall måste beaktas för att avgöra om arbete utomlands i det specifika fallet ska anses som arbete i Sverige. Var arbetet fysiskt utförs är en omständighet som måste beaktas, men det är enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte den ensamt avgörande faktorn. Även andra omständigheter såsom arbetets karaktär, arbetsgivarens verksamhet i Sverige och var arbetstagaren är anställd bör beaktas. Den omständighet att arbetet som utförs på distans från utlandet pågår under en längre tid utesluter inte att arbetet ska anses som arbete i Sverige.

I det aktuella fallet konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att arbetstagaren ifråga var anställd hos den svenska arbetsgivaren för att arbeta i Sverige. Arbetsuppgifterna som arbetstagaren utförde på distans från Sydafrika för sin svenska arbetsgivare var av den karaktären att hon kunde utföra dem på distans. Mot bakgrund av detta gjorde Högsta förvaltningsdomstolen bedömningen att arbetet som utfördes på distans från Sydafrika fick anses som arbete i Sverige i den mening som avses i 6 kap. 2 § SFB. Försäkringskassans överklagande avslogs. Därmed hade arbetstagaren rätt till bl.a. tillfällig föräldrapenning (s.k. VAB) när hon arbetade på distans från Sydafrika.

Deloittes kommentar

Nu för tiden är det inte ovanligt att arbetstagare utför sitt arbete på en annan plats och i ett land än där arbetsgivaren finns. Distansarbete kan medföra svårigheter för både arbetstagare och arbetsgivare att förstå om omständigheterna i det specifika fallet innebär att arbetstagaren fortfarande omfattas av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen och därmed är försäkrad för vissa förmåner från Sverige. Avgörandet är välkommet då det klargör att omständigheten att arbete ska utföras fysiskt i Sverige ska beaktas tillsammans med andra omständigheter som kan föreligga i det enskilda fallet för att fastställa om arbetet i utlandet kan anses som arbete i Sverige. Att arbetet för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige utförs utomlands innebär således inte att det är uteslutet att arbetet kan anses som arbete i Sverige. Eftersom omständigheterna i varje enskilt fall måste beaktas, finns det fortfarande en risk att en arbetstagare som arbetar på distans från utlandet inte är försäkrad för arbetsbaserade förmåner i Sverige. 

Det framgår inte tydligt av domen hur de olika omständigheterna i ett enskilt fall ska värderas i förhållande till varandra. De tre omständigheterna som Högsta förvaltningsdomstolen ansåg var viktiga, utöver var arbetet rent fysiskt utfördes, var arbetets karaktär, arbetsgivarens verksamhet i Sverige och var arbetstagaren var anställd. I sin tillämpning på det aktuella fallet nämner inte domstolen att arbetstagaren var statligt anställd. Statligt anställda anses ofta i dessa sammanhang (exempelvis enligt förordning 883/2004) ha en starkare anknytning till anställnings-staten än privat anställda. Att domstolen inte nämner denna omständighet (arbetsgivarens verksamhet i Sverige) i sin tillämpning i det enskilda fallet väcker frågor. Att domstolen inte på ett tydligt sätt indikerar hur de olika omständigheterna bör värderas i förhållande till varandra möjliggör för såväl Försäkringskassan som den enskilde att argumentera för sin respektive sak. Klart är dock att det blir svårare för Försäkringskassan att inta en restriktiv hållning vid bedömningen av om en enskild som arbetar på distans från utlandet är försäkrad för arbetsförmåner i Sverige. Var arbetet fysiskt utförs är inte ensamt avgörande.

Viktigt att notera är att om förordning 883/2004 eller socialförsäkringsavtal tillämpas kan bedömningen rörande en arbetstagares socialförsäkringstillhörighet vid distansarbete bli en annan.

Kontakta oss om ni har frågor om socialförsäkring. 

Ytterligare läsning

Ta del av andra artiklar inom socialförsäkring och individbeskattning här.

Skribenter

Anna Sabelström Holmberg | Partner
+46 73 397 13 04
aholmberg@deloitte.se

Ingrid Jendholm | Senior Manager
+46 70 080 41 69
ijendholm@deloitte.se

Björn Thuresson | Assistant Manager
+46 70 080 31 72
bthuresson@deloitte.se

Tack till professor Katia Cejie som läst och kommenterat artikeln.