Ansvar för tull och importmoms vid bristande tullefterlevnad

Bakgrund

Vid import av varor till Sverige från ett land utanför EU påförs som huvudregel tull och importmoms (för importörer som är momsregistrerade i Sverige redovisas dock momsen till Skatteverket istället för till Tullverket). EU och Turkiet har ingått ett avtal som innebär att vissa varor som är i fri cirkulation i Turkiet omfattas av förmånstull, och därmed kan de importeras tullfritt till unionen. Vid så kallad olaglig införsel eller bristande efterlevnad (import som inte genomförs i enlighet med Tullverkets föreskrifter) uppstår en tullskuld som fastställs av Tullverket.

Enligt en särskild beräkningsregel i den så kallade unionstullkodexen kan tullskulden beräknas enligt bestämmelserna om förmånstull, dvs. enligt de förmånliga regler som skulle ha gällt om det inte hade uppkommit någon tullskuld. Det gäller under förutsättning att den underlåtenhet som medförde att tullskulden uppkom inte utgjorde ett försök till bedrägeri. Om en tullskuld uppkommer till följd av import är det som regel den som är betalningsskyldig för tullen som också är skattskyldig för moms.

I det aktuella fallet anmäldes varorna inte till tullen vid införseln till Sverige i januari 2017 utan transporterades direkt till importören. Efter förfrågan från Tullverket inkom importören, genom ombud, med tulldeklarationer i februari 2017. I och med att varorna hade undandragits från tullövervakning uppkom en tullskuld.

Företaget som var huvudansvarigt för transiteringsförfarandet överklagade Tullverkets beslut och åberopade ett A.TR.- certifikat som visade att varorna var i fri cirkulation i Turkiet och därmed inte tullpliktiga.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen fann inte skäl att ifrågasätta vare sig det åberopade certifikatet eller att underlåtenheten att anmäla varorna vid införseln till Sverige skedde av misstag. Därmed bestämdes tullskulden till det belopp som förmånstull skulle bestämmas till enligt avtalet mellan EU och Turkiet, dvs. 0 kronor.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att importmoms inte ska tas ut enligt tullagen om det finns en deklarant som är registrerad för moms i Sverige vid tidpunkten för beslutet om tull och denne agerar i egenskap av en beskattningsbar person. I och med att det svenska bolaget som importerade varorna inkom med en tulldeklaration innan Tullverket fattade sitt beslut fann Högsta förvaltningsdomstolen att det fanns en deklarant vid tidpunkten för beslutet. Då det fanns en deklarant skulle moms inte fastställas med tillämpning av tullagen. Det var därmed felaktigt av Tullverket att besluta om moms, då de inte var rätt beslutsmyndighet, och beslutet om moms upphävdes därför.

Deloittes kommentarer

Tolkningen av lagstiftningen har, vid bristande tullefterlevnad, tidigare varit att förmånstull inte kan tillämpas samt att påförd importmoms inte är avdragsgill såsom ingående moms.

Domen öppnar upp för omprövningar i många beslut om tullskuld och importmoms vid bristande efterlevnad.

Har ni som bolag tidigare blivit påfört tull alternativt importmoms av Tullverket vid bristande tullefterlevnad så kontakta gärna oss i tullteamet på Deloitte för rådgivning.