Ett krav på huvudsaklighet vid bedömningen av om en verksamhet är industriell enligt energiskattelagen kan inte längre ställas

Deloittes kommentarer

Bedömningen av en förbrukare av el och bränsles rätt till lägre energiskatt har i vart fall sedan år 2008, enligt Skatteverket, varit avhängig av att en förbrukares huvudsakliga verksamhet har varit industriell.

Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) har i en dom från den 13 oktober 2022 (mål nr 1282-22) konstaterat att något krav på att en förbrukares huvudsakliga verksamhet måste vara industriell inte går att utläsa ur lagtexten. Där anges endast att den förmånliga beskattningen gäller för bränsle och elektrisk kraft som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet. För företag som bedriver både industriell och icke-industriell verksamhet gäller den förmånliga beskattningen således enbart bränsle och elektrisk kraft som förbrukas i den förstnämnda verksamheten. Vidare anför HFD att något skäl för att upprätthålla en huvudsaklighetsprincip inom ramen för den nu gällande regleringen, där den förmånliga beskattningen är begränsad till förbrukning som är hänförlig till den industriella tillverkningsprocessen, finns inte.

I och med HFD domen kommer sannolikt många fler företag kvalificera för skattebefrielse för den el och bränsle företagen förbrukar i dess industriella verksamhet.

Enligt vår erfarenhet är reglerna om skattebefrielse sannolikt underutnyttjade och den nu aktuella HFD-domen öppnar upp för att ännu fler verksamheter kan komma att omfattas av skattebefrielse.

Har ni som bolag tidigare nekats skattebefrielse för el- och eller bränsleförbrukning i er tillverkningsprocess i industriell verksamhet med motiveringen att er huvudsakliga verksamhet inte är industriell, kontakta gärna oss i punktskatteteamet på Deloitte för rådgivning.