Högsta förvaltningsdomstolen tillämpar avdragsförbudet avseende stadigvarande bostad och nekar avdrag för ingående moms hänförlig till inköp och installation av el- och vattensystem

Sökandebolagen avser att installera mätutrustning för individuell mätning av el och vatten i byggnader som används för bostadsändamål. Anledningen är att de boende ska betala för sin faktiska förbrukning. Vidare ska el- och vattensystem köpas in och installeras, alternativt anpassas.

Högsta förvaltningsdomstolen har i en tidigare dom rörande sökandebolagen slagit fast att tillhandahållande av el och vatten, som debiteras utifrån faktisk förbrukning vilken kontrolleras genom individuell mätning, är fristående från bostadsupplåtelsen och därmed obligatoriskt momspliktig (HFD 2019 ref. 54). Frågan som nu var föremål för domstolens prövning i aktuellt mål är om det därmed också föreligger rätt till avdrag för ingående moms avseende inköp och installation av anläggningarna för el och vatten.

Skatterättsnämnden ansåg att sökandebolagen har rätt till avdrag för ingående moms på förvärv som är nödvändiga för hyresvärdens möjlighet att fakturera sina hyresgäster för faktisk förbrukning, t.ex. installation av enskilda el- och vattenmätare för respektive bostad, men också för inköp och installation av anläggningar för el och vatten i den utsträckning som anläggningarna används för tillhandahållanden som medför skattskyldighet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att el- och vattensystem är nödvändiga för att en byggnad ska kunna användas för bostadsändamål och att de därmed ska betraktas som en del av bostadsbyggnaden. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen omfattas därför den ingående moms som hänför sig till förvärv som avser el- och vattensystem av avdragsförbudet avseende stadigvarande bostad. Det innebär att det inte föreligger någon avdragsrätt för ingående moms hänförlig till inköp och installation av el- och vattensystem.

Högsta förvaltningsdomstolen anser dock att avdragsrätt föreligger för ingående moms hänförlig till inköp och installation av sådan utrustning som behövs för att en fastighetsägare ska kunna mäta och ta betalt för de boendes faktiska förbrukning av el och vatten. Sådan utrustning är enligt Högsta förvaltningsdomstolen inget som motiveras av en byggnads funktionssätt utan av momspliktiga leveranser av el och vatten. Ingående moms som hänför sig till förvärv som avser mätutrustning omfattas därmed inte av avdragsförbudet.

Deloittes kommentar

Den som bedriver momspliktig verksamhet ska normalt ha rätt att göra avdrag för ingående moms som avser förvärv i verksamheten. Under förutsättning att verksamheten är momspliktig tillförsäkrar avdragsrätten på så sätt neutralitet avseende skattebördan för all ekonomisk verksamhet, oavsett syfte och resultat. Denna grundregel kompletteras dock av vissa specialregler som begränsar avdragsrätten, däribland avdragsförbudet för ingående moms som hänför sig till stadigvarande bostad. Den historiska bakgrunden till avdragsförbudet torde främst vara att motverka privat konsumtion och att sådana kostnader som träffas av avdragsförbudet ofta är just av privat natur. Bestämmelsen karaktär av schablonregel innebär dock att avdragsförbudet träffar bredare än så, vilket det nu aktuella fallet är ett belysande exempel på. Bestämmelsen innebär inte heller att regelverket blir enklare att tillämpa. Tvärtom visar mängden domstolsavgöranden att bestämmelsen många gånger ger upphov till betydande tolkningssvårigheter.

Helt klart är att när en fastighetsägares tillhandahållanden av el och vatten med mera till sina bostadshyresgäster i vissa situationer kan medföra momsplikt så bidrar avdragsförbudet till sådana inlåsningseffekter och risker för kumulativa effekter som normalt anses stå i strid med momsens neutralitetsprincip. Riksdagen har tidigare ändrat i bl.a. bestämmelserna om frivillig skattskyldighet för uthyrning till staten med motiveringen att det ”är olämpligt att det kan uppkomma situationer där en fastighetsägare som är frivilligt skattskyldig och ska lägga mervärdesskatt på hyran helt saknar rätt till avdrag för uthyrningen”. I vilken mån det kan komma att aktualiseras lagändringar även till följd av den nu aktuella domen får betraktas som i hög grad osäkert. Enligt vår mening får dock en översyn av regelverket anses påkallat av flera olika skäl.