Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att co-location är en momspliktig tjänst

Sökandebolaget driver flera datacenter och tillhandahåller ”interconnected co-location” och ”co-located digital marketplace”. I bolagets tjänster ingår konnektivitet (högpresterande förbindelsemöjligheter), flexibel kapacitet (möjlighet för kunderna att anpassa storleken på sin IT-infrastruktur och sina nätverkstjänster efter behov och efterfrågan) och tillgång till tjänster direkt i datacentret (t.ex. anslutning till molntjänster).

För att få tillgång till tjänsterna krävs att kunderna har sin IT-utrustning i datacentret. Kunderna har en exklusiv rätt att disponera ett visst utrymme, såsom ett låsbart rack, en låsbar bur eller ett helt rum.

Vidare har bolaget, för att kunna tillhandahålla tjänsterna, byggt upp en omfattande infrastruktur bestående av utrustning som krävs för att leverera el, kyla samt konnektivitet. Närmare 60 procent av ytan i en anläggning består av den utrustning som krävs för att leverera el och kyla samt konnektivitet.

Bolaget ansökte om förhandsbesked för att få veta hur tillhandahållandet ska behandlas momsmässigt. Skatterättsnämnden ansåg att tillhandahållandet främst kännetecknas av att kunden får tillgång till konnektivitet. Mot bakgrund av att samtliga delar av tillhandahållandet är nödvändiga för att uppnå detta specifika syfte och att värdet av själva nyttjandet av fastigheten utgör en mindre del av den avtalade ersättningen bedömde Skatterättsnämnden att bolagets tillhandahållande i sin helhet omfattas av momsplikt.

Högsta förvaltningsdomstolen delar Skatterättsnämndens bedömning att det är fråga om ett enda tillhandahållande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att bolaget i det aktuella fallet åtar sig att tillhandahålla högt specialiserade co-locationtjänster. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening får det som kunderna huvudsakligen efterfrågar anses vara tillgången till konnektivitet och den exklusiva rätten att disponera ett visst utrymme i datacentret får anses vara av underordnad betydelse. Bolagets tjänster bedöms därmed som momspliktiga.

Deloittes kommentarer

Frågan om moms vid uthyrning av plats för förvaring av servrar i särskilt anpassade byggnader, så kallad co-location, har varit föremål för prövning av Högsta förvaltningsdomstolen i två tidigare avgöranden (RÅ 2008 not. 48 och HFD 2016 ref. 75). Högsta förvaltningsdomstolen fann i båda målen att tjänsten momsmässigt skulle bedömas som uthyrning av fast egendom

I ett förhandsavgörande från den 2 juli 2020 har EU-domstolen uttalat att datacentertjänster där tjänsteleverantören ställer apparatskåp i ett datacenter till sina kunders förfogande i syfte att de ska installera sina servrar i dem, och där tjänste-leverantören tillhandahåller kunderna varor och underordnade tjänster, såsom elektricitet och olika tjänster för att säkerställa att dessa servrar används under optimala förhållanden, inte ska ses som uthyrning av fast egendom (mål C-215/19, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö). Detta gäller under förutsättning dels att leverantören inte passivt ställer en yta eller en plats till sina kunders förfogande på så sätt att de garanteras en rätt att ta den i besittning som om de var ägare till den, dels att apparatskåpen inte ingår som en integrerad del av den byggnad som de är installerade i och inte heller är varaktigt installerade i den.

Mot bakgrund av avgörandet från EU-domstolen var utfallet i aktuell dom från Högsta förvaltningsdomstolen väntat. Co-locationtjänster bör inte längre bedömas som momsfri fastighetsupplåtelse utan omfattas av obligatorisk momsplikt.

EU-domstolens ovannämnda avgörande med klargörande kring var gränsen går för att en tjänst momsmässigt ska anses utgöra upplåtelse av fastighet har även påverkat bedömningen för andra branscher där utrymmen ställs till förfogande samtidigt som det förekommer omfattande inslag av kringtjänster. Läs mer om Högsta förvaltningsdomstolens dom avseende tillhandahållande av aktivitetsbaserade arbetsplatser i form av s.k. coworking här.