Nekat momsavdrag på anställdas inköp av kontorsutrustning

Bakgrund

Enligt momslagen får den som bedriver momspliktig verksamhet göra avdrag för moms på förvärv eller import i denna verksamhet. Som utgångspunkt ska avdragsrätten styrkas med en formellt riktig faktura utställd till köparen. Av Skatteverkets riktlinjer följer att avdragsrätt i vissa situationer kan föreligga även om det formellt sett är den anställda som gjort inköpet. Detta gäller om det ”kan anses naturligt att arbetsgivaren står för inköpet”. I sådana fall anses den anställda ha gjort ett utlägg för arbetsgivarens räkning. Exempel på inköp som accepteras med hänvisning till dessa riktlinjer är facklitteratur, kost, logi, representation och drivmedel till bilar som används i tjänsten.

I det aktuella fallet hade bolaget erbjudit sina anställda att köpa skrivbord och skrivbordslampa för bolagets räkning att använda för arbete i hemmet. Vid betalning av inköpet uppgav den anställde sitt eget namn och adress. Det var också den anställde som var betalningsskyldig och som ansvarade för att betalning skedde i tid till leverantören. För att Bolaget skulle stå kostnaden för inköpet krävdes att bolagets namn angavs, antingen under c/o eller under kommentarsfält med texten att beställningen avsåg inköp av kontorsutrustning för bolagets räkning. De anställda var också tvungna att överlämna kvitto/faktura på inköpet till bolaget samt åtog sig att återlämna utrustningen om anställningen upphörde (alternativt köpa ut den till marknadspris). Bakgrunden till erbjudandet var den av pandemin accelererade utvecklingen mot flexibla arbetssätt och de arbetsmiljöfrågor som följer därpå.

Skatterättsnämndens avgörande

Enligt Skatterättsnämnden krävs det att det är bolaget som gör inköpet för att avdragsrätten överhuvudtaget ska aktualiseras. I det aktuella fallet var det de anställda som gjorde beställningarna och angav hemmet som leveransadress. Det var inte bolaget utan de anställda som fakturerades för inköpen, var betalningsskyldiga gentemot leverantörerna och som ansvarade för att betalning sker i tid till leverantörerna. Skatterättsnämnden bedömde därför att de anställda skulle anses som köpare och inte bolaget. Den ersättning som de anställda erhöll från bolaget kan enligt Skatterättsnämnden inte heller ses som vederlag för en momspliktig försäljning från den anställda till bolaget eftersom den anställda inte är en beskattningsbar person.

Skatterättsnämnden ansåg med undantag för en skiljaktig ledamot därmed att avdragsrätt inte kunde bli aktuellt eftersom det stod klart bolaget inte gjort inköpet inom ramen för sin skattepliktiga verksamhet.

Deloittes kommentarer

Vår uppfattning är att avgörandet är något stelbent och att praxis här inte ligger i linje med den utveckling vi i övrigt ser inom arbetslivet där flexibilitet får allt större fokus (och dessutom tvingas fram av yttre omständigheter i form av pågående pandemi). Principiellt sett är det också oklart varför gränsen för av Skatteverket accepterade ”utlägg” anses passerad vid kontorsinventarier när ett sådant förfarande accepteras för exempelvis litteratur och hotellövernattningar.

En fråga som dyker upp i detta sammanhang är om avdragsrätt hade förelegat om bolaget hade förvärvat utrustningen i stället för den anställde. Något svar på detta ges inte av Skatterättsnämnden men vi noterar att Skatteverket i ärendet ansåg att avdrag inte skulle medges även om arbetsgivaren ansågs göra inköpet. Skatteverket ansåg att i ett sådant fall aktualiseras avdragsförbudet för stadigvarande bostad eftersom det är fråga om inventarier som placeras i bostaden och får ”anses typiska för boende i en normal bostad och kan också användas privat”.

Vi anser att samma kritik som ovan kan riktas mot denna inställning, dvs. ett sådant rättsläge rimmar illa med den samhällsutveckling vi nu ser. Detta särskilt om det, som i det aktuella fallet, finns rutiner på plats för att säkerställa återlämning/utköp och att det avser produkter som syftar till att bidra till en dräglig arbetsmiljö snarare än privat konsumtion.

Förhandsbeskedet är överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen.